STOR BEDRIFT!
Marcus har mer och mer gjort saker som visar på att han själv tycker att han börjar bli stor. För inte så länge sedan, ca en månad så slutade han exempelvis med napp. Det gjorde han genom att han fick gå till leksaksaffären och köpa en leksaksbuss för 99kr som han spanat på i katalogen. För den så gav han alla sina nappar. Detta var naturligtvis uppgjort med kassörskan och oss innan men det visste ju inte han och för honom var det stort!
Men höjden är det han nyss gjorde. Han har varit torr sedan i somras. De ända gångerna han använder blöja är så han bajsar eftersom han inte vill pröva att göra det i pottan. Vi har frågat honom vid flera tillfällen om han vill pröva, men det har varit totalvägran! Nyss så när vi satt här på övervåningen (Marcus nere, där även toaletten och hans potta finns) så hörde vi hur Marcus ropade till oss och efter en liten stund hör vi att han ropar "Jag har bajsat i pottan" jag och Tomas rusade givetvis ned och fann Marcus superlycklig på badrummet och i pottan var det bajs! Det var hans första gång och han var så stolt över sig själv! Han fick lite chips och ett glas läsk, men förstod att det var för att det var första gången.
Stora killen!
Han räknar med Oliver helt naturligt i sitt liv också. Frågar man honom vem som bor här så räknar han även upp Oliver. Han satt också med Tomas en dag. De hade en bilderbok och Marcus pekade på personer och räknade upp där är pappa, där är mamma, där är Marcus, där är Oliver... underbart. Bara hoppas att det håller sig!
----------------
Men nu till en av mina funderingar.. När blir man vuxen?
Ålder kan det inte handla om. Ibland känner jag mig vuxen, men aldrig lika vuxen som man sett sina föräldrar vara. Inte ens när de var i samma ålder som man själv är nu. är det när man betalar räkningar och arbetar för pengarna? När man arbetat ihop en tillgång som genererar pengar även om man stirrar i väggen? När dålig ekonomi inte innebär att man inte kan festa både fredag och lördag, utan snarare vad man ska dra in på för att ha råd med alla räkningar.
Är vuxen kanske bara ett påhittat ord för att skilja på tiden då man inte brydde sig om någon annan än sig själv, från nu, då man har en hel familj att bry sig om eller kanske ett ord för att lura oss att vi måste arbeta, betala skatt och vanka dag ut och dag in och undra om vi ska ha råd med turkietresan eller om det får bli badstranden hemma istället.
Är man vuxen om man ogillar tv-spel - eftersom det är för barn, eller kan man vara vuxen ändå...? Kan man få vara lika obekymrad som när man var ungdom, även fast hjärtat håller fler personer än sig själv?.
Måste man vara vuxen...? Kan man inte bara vara??
Men höjden är det han nyss gjorde. Han har varit torr sedan i somras. De ända gångerna han använder blöja är så han bajsar eftersom han inte vill pröva att göra det i pottan. Vi har frågat honom vid flera tillfällen om han vill pröva, men det har varit totalvägran! Nyss så när vi satt här på övervåningen (Marcus nere, där även toaletten och hans potta finns) så hörde vi hur Marcus ropade till oss och efter en liten stund hör vi att han ropar "Jag har bajsat i pottan" jag och Tomas rusade givetvis ned och fann Marcus superlycklig på badrummet och i pottan var det bajs! Det var hans första gång och han var så stolt över sig själv! Han fick lite chips och ett glas läsk, men förstod att det var för att det var första gången.
Stora killen!
Han räknar med Oliver helt naturligt i sitt liv också. Frågar man honom vem som bor här så räknar han även upp Oliver. Han satt också med Tomas en dag. De hade en bilderbok och Marcus pekade på personer och räknade upp där är pappa, där är mamma, där är Marcus, där är Oliver... underbart. Bara hoppas att det håller sig!
----------------
Men nu till en av mina funderingar.. När blir man vuxen?
Ålder kan det inte handla om. Ibland känner jag mig vuxen, men aldrig lika vuxen som man sett sina föräldrar vara. Inte ens när de var i samma ålder som man själv är nu. är det när man betalar räkningar och arbetar för pengarna? När man arbetat ihop en tillgång som genererar pengar även om man stirrar i väggen? När dålig ekonomi inte innebär att man inte kan festa både fredag och lördag, utan snarare vad man ska dra in på för att ha råd med alla räkningar.
Är vuxen kanske bara ett påhittat ord för att skilja på tiden då man inte brydde sig om någon annan än sig själv, från nu, då man har en hel familj att bry sig om eller kanske ett ord för att lura oss att vi måste arbeta, betala skatt och vanka dag ut och dag in och undra om vi ska ha råd med turkietresan eller om det får bli badstranden hemma istället.
Är man vuxen om man ogillar tv-spel - eftersom det är för barn, eller kan man vara vuxen ändå...? Kan man få vara lika obekymrad som när man var ungdom, även fast hjärtat håller fler personer än sig själv?.
Måste man vara vuxen...? Kan man inte bara vara??
Kommentarer
Trackback
