Min stackars älskade Oliver. Jag tror inte att han tål gröt. Han har kräkts av det flera gånger nu, senast idag. Han har lite separationsångest från amningen lillgubben och vill inte riktigt tillåta oss att ge honom vanlig mat. Precis i början tyckte han om gröt och åt smakportionerna i några dagar, men efter det var det tvärstopp (och då kräktes han inte heller alls av det). Han åt också majspure och morotspure ett par gånger men efter det lika tvärstopp som med gröten. Därefter har det varit en kamp. på bvc sa de åt mig att vänta en vecka och bara amma, men det hjälpte inte ett dugg för efter det har det bara blivit värre. Frukt är det ända, förutom amning som han tar emot och då ska ni veta att både jag och Tomas har trugat och kämpat. Han gråter, skriker kväljer, tumlar fram och tillbaka i barnstolen, spottar ut och allt annat för att stå emot matningen, som ni kan tänka er. Med som sagt allting utom frukt.

Förra veckan, på måndagen fick han testa gröt igen efter ett uppehåll och efter ca 2 timmar kräktes han okontrollerat tills magen var helt tom och en stund till efter det. Idag hände samma sak. Och då skall tilläggas att allt han fick i sig av gröten idag var kanske 4-5 skedar och sen bara frukt. Men Oliver har kräkts och kräkts och ligger nu trött och sover i soffan. Jag ammar allt jag kan för att han inte ska få vätskebrist och sedan han slutade kräkas vid 22 har det varit lugnt, tack och lov. Så kanske jag kommer att kunna gå och lägga mig snarast. Jag hatar när barnen är dåliga!