Jag har inget emot att Tomas jobbar borta emellanåt egentligen. Han är en underbar man, jag litar på honom, så det är inte för den sakens skull jag ibland kan känna mig illa till mods när han är borta. Nej det är detta fenomen kallat "prata i telefonen".
Jag vet att Tomas avskyr att prata längre stunder i telefonen, men han pratar givetvis ändå mellan 30-60 minuter med mig på kvällarna. Men det är det här hur han låter i telefonen. Ibland kan jag bli illa till mods när vi lagt på och bara känna att det lät som om att något var fel. Jag menar inte otrohet, utan snarare svalnad kärlek.. Ja, det är inte så (peppar peppar) och han låter såhär i telefonen 9 gånger av 10, men oftast reagerar jag inte på det eftersom jag är så van. Det jobbiga med att han är borta är just det faktum att han inte senare samma dag kommer hem och jag måste alltså svälja mina eventuella funderingar, för jag kan ju inte starta en diskussion över telefonen! Men under de 5 åren vi har levt tillsammans, varav 4 av dem som gifta, så har han alltid (bortsett från precis i början då man var nykär) låtit på det här sättet i telefonen.
Linda: Är det något fel?
Tomas: Nej
Linda: Okay.. ("acceptera" svaret).
Orolig på allvar, det blir jag inte så länge han inte kommer hem och beter sig som han låter, men det har han i alla fall hittills (peppar peppar -igen) aldrig gjort. 



Januaribild på Tomas och Oliver