Som jag nämnt tidigare så har jag varit glutenallergiker i hela mitt liv. Men trots det så fuskade jag väldigt mycket med vad jag åt fram tills jag blev vuxen. Varje gång jag fuskade då var det en slöja över ätandet, sådär dunkelt viskande att det jag gjorde var fel och ja, till och med farligt! När jag blev äldre förstod jag bättre och tillslut var fuskande ett minne blott. 
              
Men nu har jag ju alltså haft min allergi under test, eftersom det aldrig kollats upp igen, sedan jag fick diagnosen i ettårsåldern (normalt är att man runt 12-årsåldern kolla upp allergin igen, eftersom det finns så kallat barngluten och liknande som växer bort) och jag har under senare år tänkt tanken att OM det fanns en chans att det faktiskt växte bort på mig då jag var yngre.
Svaret på testen kommer nog när som helst för på fredag är det  två veckor sedan jag gjorde gastroskopin. Men det är inte det som det hela nu handlar om egentligen, utan den där känslan igen. Jag kan sitta med något innehållande gluten i munnen och känna att jag verkligen gör helt fel och få känslan av det där dåliga samvetet som jag fick då jag gömde mig på rummet, då jag var 15 och åt lite kakor, eller en kexchoklad -när mamma och pappa inte såg det. Som om att jag gör något verkligt illa och fel. Underligt det där, eftersom jag "får" testa bäst jag vill nu. Men det kanske är för att jag tror att jag ändå vet.
När det där brevet kommer så kommer jag att stå där med bultande hjärta, hur skall domen lyda. Men jag vet ju egentligen redan som sagt, så inte borde jag vara nervös över det -egentligen. Jag hoppas att brevet kommer innan den här veckan är slut!

Nått annat som kommer snart hoppas jag är min dator!! ( Det var ju 100 år sen jag skickade tillbaka den trasiga!)



Lilla datorn jag blev tvungen att skicka tillbaka pga fabriksfel...