Va I he!

Även om man kan tro att en småbarnsförälder är med och ser ALLT som händer, så måste jag erkänna att det är en del som lyckas undgå att ses. I alla fall i det ögonblick det sker. Till exempel när man suttit vid datorn en stund och nöjt snurrar skrivbordstolen mot resten av rummet och upptäcker att en orkan dragit förbi. Man förstår liksom inte hur det har hänt, för håret reste sig ju inte ens. Men oväder det har det varit.

Man kryssar sedan igenom den enorma mängd leksaker som ligger mitt på vardagsrumsgolvet. Och i hallen. Och i köket. Man undviker strategiskt kaksmulorna på golvet runt hela vardagsrumsbordet, medan man ser till att inte halka på den rena tvätt som dragits ned på golvet från fåtöljen.

TerrorCyklonen ska sedan kläs på ytterkläder då det är dags att hämta den äldre av dem två från dagis och vi blir 15 minuter sena eftersom jag upptäcker att lillmister inte saknar bara en strumpa, utan båda två och de har på något sett lyckats komma bort. ALLA andra strumpor är också borta -så klart, så det är bara att börja leta.
Efter att ha låtit en fot leka skrapa på golvet, så man kommit igenom leksakerna, smulorna och kläderna och återfunnit ett par strumpor som kom bort i förra veckan, så är båda skorna borta också. TerrorCyklonen har burit iväg med dem också och placerat dem strategiskt så att mamma inte ska kunna hitta dem. Vidare gråts det en skvätt i protest då overallen ska på, eftersom Ollis blev väkt från sin vila, som han behagade vänta med att ta, tills det var 20 minuter innan vi skulle gå. En del av mig vill säga "skyll dig själv" men inser att den lilla cyklonen bara är 1 och lugnar ned sig själv.

Vad tror ni sedan att moder jag får spendera resten av dagen med, fram till Oliver igen ska packas i bilen till toner av avundsjuketårar från storebror som snyftar "jag vill också bada, jag vill också bada"? Ja, städa så klart.

Vad lär jag mig av detta?

Absolut ingenting, för imorgon gör vi om precis samma sak en gång till (minus simmet som bara är på onsdagar)







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0