Jag är rädd

Oliver har sovit i sin babysitter sedan han hade RS viruset. Läkarna sa att han skulle andas bättre då och jag som redan då blev rädd - igen, för plötslig spädbarnsdöd (var det när Marcus var liten också) satte honom naturligtvis där och där fick han sova varje natt efter det (och för er som funderar på att skriva hur dum jag är mot Olivers rygg kan jag meddela att barnläkaren berättade för oss att det är en myt att babysitter är dålig för bebisarnas ryggar).
Det har alltså känts tryggt att ha Oliver där, där det för mig känns som om han andas lättare.

Men nu är det såhär att under den senaste tiden (veckan, 2-veckorna) har jag mer och mer sett att Oliver vill ligga på sidan då han sover och att han försöker vrida sig i babysittern (vilket naturligtvis inte fungerar) för att lägga sig bekvämt. Han klagade aldrig på sittern, men jag kände att nu var det dags för mig att sluta vara nervig och låta honom sova i spjälsängen. Det gör ju liksom alla andra bebisar (i princip) och Marcus gjorde det också. Så nu ligger han där, på rygg, i spjälsängen och fast det tog några minuter extra att komma till ro så sover han sött. Själv är jag bara orolig...


Här ligger min raring just nu


Att bero på sova så ska ni få se någon som kan sova hur som helst!


Nu ska vi se om jag lyckas somna, eller om det kommer sluta med att jag oroar mig för mycket.. God natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0