Utomhus, panik och försäljning

Hej och hå, denna måndag rusade riktigt på ~vackert rim~.
Idag fick vi vakna till härlig sol, men ska jag vara riktigt ärlig så hade jag tjuvkikat på solen då den gick upp på husväggarna vid 3.45 imorse. Varför? Jo eftersom Tomas åkte till östersund för ännu en arbetsvecka på annan ort. Denna vecka har vi dock nytt system i kommunikation och har bestämt att ta en 30-60 minuter pratstund med webcamen på dagen och en mindre 20-30 minutare på kvällen. Detta var mycket bättre, dels för att vi fick titta på varandra och då känns det inte lika långt bort och dels för att det inte blev ett så jobbigt halvsovande samtal på kvällen (Tomas jobbar tills kanske 20 då han är borta, så att prata en timme på kvällen blir himla jobbigt och då föredrar jag också en stund på dagen med gott humör och en snabbare på kvällen så vi kan säga ordentligt god natt).

Jag åkte till Komvux för betygssamtal och sedan mötte jag upp Liza i centrum. Vi gick och handlade och satt sedan precis hela eftermiddagen ute på gården, på en filt, med fika och bebisar, medan Marcus och Moa lekte i lekparken. Det var jättemysigt. Jag skulle ha fotat, men i ärlighetens namn var jag så puckad att jag glömde det. Men ni ska få en bild idag i alla fall, för jag ska lägga ut den utlovade tackkortsbilden som jag skrev om igår

Efter denna underbara eftermiddag så gick vi ned till posten och skickade tillbaka datorn till Telenor och detta kostade en rånsumma på 150 kronor.. men det var det ändå värt för att bli av med problemen! Dock var det egentligen inte jag som skulle betala eftersom det inte var jag som bad att få den skickad överhuvud taget. Bite the dust. Innan vi gick hem så hämtade vi också ut tågbiljetterna till Östersund och handlade middag. I affären så fick jag ett enormt tryck över bröstet helt plötsligt. Jag visste inte riktigt vad det berodde på, men blev givetvis stressad eftersom det gjorde ont och att jag var ensam hemma blev en påtaglig känsla. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle in till sjukhuset, men eftersom det inte var bröstsmärtor utan mer ett tryck så bestämde jag mig för att avvakta. Nu har jag inte ont längre, men lillasyster kommer ändå hit och sover här ifall att. Men lite panik måste jag erkänna att jag fick. Ensam och allt.

Sen har vi också sålt bebisgungan idag.. Jag erkänner att jag nästan ångrar mig och Oliver hade nog inte varit besviken av att få ett skönt kvällsgungande i den. Skit.. Men gjort är gjort och så var det med det.


 
Okay Oliver ser inte så lycklig ut på den här bilden från arkivet, men här har vi i alla fall den sålda gungan..


Vi gjorde individuella tackkort till alla, med presenterna de fick på bilden, här alltså en body och slipover och sen fick alla ett likadant kort, men eftersom Oliver bara har blöja på den bilden så vill jag inte lägga ut den i bloggen

Kommentarer
Postat av: Em, 15 år och gravid med tvillingar.

Jo, jag håller med.



Helst skulle jag vilja öka straffet. Dom jäklarna kommer ut efter några år i fängelset men familjerna får lida hela sitt liv.



Kanske inte dödsstraff men livstid fängelse! OCH då menar jag verkligen hela livet. Speciellt en mördare som Anders. Helt jäkla störd i huvudet. Jag tror inte man kan "bota" sådana.

2009-05-25 @ 23:34:44
URL: http://ellamarie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0