Advent närmar sig med stormsteg och julafton är mindre än en månad bort. Vi vet ju alla hur fort tiden går och även fast adventstid kändes som den längsta i världen då man var yngre, så vet vi att den rusar lika fort den som semestertider. Jag har i vilket fall, som ni redan sett, börjat med adventsstöket och har alltså börjat ljuspynta och storstäda. Glutenfri pepparkaksdeg ligger nu i frysen, redo att kavlas, få form, gräddas och fylla huset med ljuvliga juldofter. Allt medan de underbara och klassiska julsångerna går i bakgrunden och maken nynnar rock.

Jag kan sakna det pirret i magen som man hade inför julen. När man känner i hela kroppen att världen underbaraste tid på året var kommen. Snön täckte taken och träden var vitmålade av nysnö. När snön var tyngre var man genast ute och gjorde snölyktor och snögubbar. Eller hela Jurassic park med vulkaner och karamellfärg, samt några mumintroll i juravärlden -som jag och min lillasyster prydde tomten med.
Från köket doftade det gott inför julen. Det steks köttbullar, bakas bröd och lussekatter. När själva julafton närmar sig görs det knäck och chokladbollar. Dagen innan griljeras skinkan och hela kroppen pirrar. När vi gick och la oss kunde vi inte sova. Vi hörde hur mamma och pappa tisslade och tasslade på övervåningen då de pyntade hela huset så ljuvligt. När de smög in i rummet och pyntade och la godis i strumpan så knep vi ihop ögonen och låtsades sova. De visste säkerligen om att vi låg där med grytlocksöron och lyssnade. Tillslut somnade vi så klart och när vi vaknade så var det varje år den bästa julen någonsin.

Som vuxen är pirret annorlunda. Men inte sämre. Dock kan jag sakna en dela av hur det var då man var liten. Men i våran familj så är inte julen barnens högtid. Den är allas. Vi köper inte bara julklappar till barnen. Vi köper till alla. Riktiga saker. Inte strumpor och handdukar, utan de vuxna får också riktiga saker. Julen är till för ALLA -tycker vi- För barnen och för de vuxna.

Som vuxen får man skapa sig egna traditioner utifrån det man har med sig sedan innan. I våran familj (jag och Tomas och barnen) så pyntar vi granen tillsammans. Julpyntet har också åkt upp några dagar innan jul. Tomas sätter på "Blue christmas" med Elvis på morgonen för det har jag växt upp med. Det var våran que på att nu var den här -julafton. På dagen firar vi med Tomas familj och på kvällen är vi hos min. Vi är från min sida, riktiga julfantaster. Det är underbart. och nu närmar den sig. Med stormsteg. Jag myser.




Våran julgran December 08