Nostalgi: Marcus första levnadsår

Jag sitter här och tänker tillbaka på Marcus första levnadsår. Det var så fantastiskt att bli mamma första gången. Då gick tiden långsamare än nu känns det som. Det var härliga tider. Det är fantastiskt att se sina barn växa upp. Nu tänkte jag bjuda på bilder från Marcus födelse tills hans första födelsedag!


Marcus bara några få timmar gammal. Vi har här nyss kommit till hotell BB och detta är den absolut första bilden på lillgubben


Liten sötnos i mammas famn


Älskade bebis. Bebisarna växer så fort, så man måste verkligen ta vara på tiden.


Marcus snuttar tumme


Tittar lite upp på mamma


Titta, nu kan jag ligga på mage och titta på den där lustiga saken du håller upp


Nu är jag bättre på magen


En liten nappkille var jag!...


...Fast att tugga på vad som hest kan ibland duga också


Så söt man kan vara


Vem sover inte skönt så här?


Lute ledsen kan man allt bli ibland också


En riktig glader!


Lära sig att äta var kladdigt och härligt


Kliade i munnen kanske, men de första tänderna skulle dröja nästan fyra månader till


Lillgubbe kryper fram till soffkanten och är ljuvligt vacker


Buskille gjorde detta på eget initiativ, trots sin unga ålder


Gråååååt!


Mysunge


Med pappa är det tryggt. En riktigt pappig pojke.


Ställa sig upp mot saker är roligt. Utforska är ju det bästa som finns


Nam nam vatten


Tuff på kalas


Ställa sig upp mot allt och passa på att smaka lite också


Pappa snickrar och Marcus får skydda öronen


En månad kvar tills årsdagen och bebisutseendet har gett med sig


Så kan det gå när man får tag i tuschpennor


Marcus började gå när han blev 11 månader (ett par veckor innan denna bildtogs)


Göra miner till kameran


Mysa med mamma och visa fina bissingar som kommit fram både uppe och nere


Fira födelsedagskalas (dagen innan 1-årsdagen) Riktig plojbild


Tuffaste killen!

Och sen avslutar jag med en supervacker bild som jag hittade. Den är liksom de första bilderna tagna med min jättegamla mobil och jag vet inte riktigt hur gammal han var här. Det kan vara efter året. Men jag ville visa den i alla fall. På bilden är också våran vovve Mollie, som vi senare gav bort till mina föräldrar, eftersom hon var så rädd för Marcus då han växte upp. På så sätt stannar hon i familjen. Hon mår super!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0