Nostalgi: Marcus första levnadsår
Jag sitter här och tänker tillbaka på Marcus första levnadsår. Det var så fantastiskt att bli mamma första gången. Då gick tiden långsamare än nu känns det som. Det var härliga tider. Det är fantastiskt att se sina barn växa upp. Nu tänkte jag bjuda på bilder från Marcus födelse tills hans första födelsedag!
Marcus bara några få timmar gammal. Vi har här nyss kommit till hotell BB och detta är den absolut första bilden på lillgubben
Liten sötnos i mammas famn
Älskade bebis. Bebisarna växer så fort, så man måste verkligen ta vara på tiden.
Marcus snuttar tumme
Tittar lite upp på mamma
Titta, nu kan jag ligga på mage och titta på den där lustiga saken du håller upp
Nu är jag bättre på magen
En liten nappkille var jag!...
...Fast att tugga på vad som hest kan ibland duga också
Så söt man kan vara
Vem sover inte skönt så här?
Lute ledsen kan man allt bli ibland också
En riktig glader!
Lära sig att äta var kladdigt och härligt
Kliade i munnen kanske, men de första tänderna skulle dröja nästan fyra månader till
Lillgubbe kryper fram till soffkanten och är ljuvligt vacker
Buskille gjorde detta på eget initiativ, trots sin unga ålder
Gråååååt!
Mysunge
Med pappa är det tryggt. En riktigt pappig pojke.
Ställa sig upp mot saker är roligt. Utforska är ju det bästa som finns
Nam nam vatten
Tuff på kalas
Ställa sig upp mot allt och passa på att smaka lite också
Pappa snickrar och Marcus får skydda öronen
En månad kvar tills årsdagen och bebisutseendet har gett med sig
Så kan det gå när man får tag i tuschpennor
Marcus började gå när han blev 11 månader (ett par veckor innan denna bildtogs)
Göra miner till kameran
Mysa med mamma och visa fina bissingar som kommit fram både uppe och nere
Fira födelsedagskalas (dagen innan 1-årsdagen) Riktig plojbild
Tuffaste killen!
Och sen avslutar jag med en supervacker bild som jag hittade. Den är liksom de första bilderna tagna med min jättegamla mobil och jag vet inte riktigt hur gammal han var här. Det kan vara efter året. Men jag ville visa den i alla fall. På bilden är också våran vovve Mollie, som vi senare gav bort till mina föräldrar, eftersom hon var så rädd för Marcus då han växte upp. På så sätt stannar hon i familjen. Hon mår super!