Igår när jag vaknade så hade jag ingen aning om att jag skulle kunna lägga till dagen bland mina absoluta favoritdagar i livet. Ni vet, tillhörande de speciellaste dagarna: Tomas och jag blir tillsammans, vi bestämmer oss för att skaffa barn, vi gifter oss, Marcus föds, vi bestämmer oss för en till bebis, Oliver föds.. Ja, ni vet. Men det blev det.

Jag satt på familjeliv en stund och tittade runt och varje gång jag gör det så blir jag lite extra sugen på nästa barn. Men jag och Tomas har pratat om det flera gånger och jag vet att han inte är redo förrän om några månader och det är ju inget konstigt med det.

Men just den här kvällen när jag satte mig bredvid honom i soffan och myssuckade så blev det inte som jag trodde det skulle bli, då han frågade vad jag suckade åt. För när jag sa att jag längtade efter nästa barn så förväntade jag mig att han skulle svara bara "jaha" med ett leende (eftersom vi bestämt att vi ska skaffa en till men inte riktigt när). "Men ta ut spiralen nu då" sa han med ett brett leende. Jag sa inget alls. Jag vände mig om efter en stund och tittade på honom "vadå"? Jag hörde honom men jag var så oberedd på det att jag ändå inte hörde. Tomas pratade vidare "jag hörde några tips på hur det kan bli en flicka... spelar förståss ingen roll........ kan ta ut den nu tycker jag....... vill sätta igång nu...... vad tror du"?.

 Mmm inte mig emot. Så nu har jag fått en tid att ta ut spiralen. Måndag klockan 14.30.

Sen börjar verkstaden.


Nyfödd Oliver


Nyfödd Marcus