Jag undrar varför...

Jag längtar. Vad larvigt. Jag funderade på det igår, hur det kommer sig att man blir som ett barn som inte kan vänta, när det är dags för ett barn till. Varför blir man nybörjare som inte minns ett dugg och varför tror man att minsta lilla sak betyder att bebis slutat leva i magen? Varför säger man saker innan graviditeten som "vi ska inte berätta för alla, vi ska inte ta reda på könet, vi ska inte..." men när man väl är där så har man 1000 bra anledningar till att göra allt det där ändå och man har bra ursäkter för varför man inte sa det innan. Ja, säg det.

Fast steg 1 kvarstår fortfarande och man vet ju aldrig. Innan jag ens kan börja fundera på ovanstående så finns det en liten detalj att avklara. Jag ska ju bli gravid också

Hrm.. Nästa gång jag är gravid så ska vi i alla fall inte ta reda på könet. Eller sätta igång förlossningen. Undra vad jag säger om den saken sen.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0