Snart Ultraljud!
Oj oj vad det var länge sedanjag skrev senast -jag vet. Tappat mina läsare har jag säkert gjort. Tiden har stått still hos mig, men nu när saker börjar hända så tänkte jag att det var dags att sätta igång med bloggandet ordentligt igen.
Så vad händer hos mig? Jo att jag är gravid har ni säkert inte missat, vad som händer i graviditeten vet ni dock inte om ni inte följer mig på familjeliv.se.
Enligt mensen så är jag nu i vecka 19 och nu på fredag är det dags för det stora ultraljudet. Jag har gjort två stycken vaginala ultraljud i den här graviditeten. Det första beställde vi för att få titta en snabbis i början. Enligt det Vulet så låg jag bakom mensen fem dagar och det skulle innebära BF den 9/9 istället för 4/9 som det är enligt mensen.
Jag var på ett till då vi fick åka in till gynakuten efter att jag haft sjukt ont i några dagar. Det Vulet sa att det stämmer med mensen, kanske bara 1-2 dagar efter. Men jag har inte brytt mig så mycket över det där. Som jag sa tidigare så har jag ju blivit flyttad tillbaka 2 veckor med båda pojkarna, så jag blir inte förvånad om det händer på fredag igen. Då är jag alltså i vecka 17. Men allt återstår att se vad gäller veckor och BF. Spännande ska det bli i alla fall.
Vad som dock är mer spännande än beräknad födelse är barnets kön! Vi hoppas ju att vi ska kunna se det då vi är där på fredag. Eftersom det är min moster som gör ultraljudet på mig så tror jag att hon bökar på tills hon ser nått, men det kan ju så klart hända att det inte går (så blev det på Marcus nämligen). Vi har som bekant två pojkar så det vore ju väldigt roligt om det skulle vara en tjej. Samtidigt så spelar det egentligen ingen roll. Det är ett barn och det är ju allt det handlar om.
Ibland tror jag att det är en tjej. Men samtidigt vågar jag inte riktigt tro det och det ända jag baserar mina tankar på är hur jag mår i graviditeten. Med Oliver mådde jag otroligt illa och dåligt under hela graviditeten i princip. I den här graviditeten så har jag mycket ont i bäckenet men i övrigt så mår jag bra. Men att gå på skillnaden i hur man mår är ju inte ett säkert kort. Dessutom mådde jag hur bra som helst då jag väntade Marcus och hade med andra ord mina två första graviditeter otroligt olika. Just nu är jag bara glad för hur jag mår.
Mamma säger att hon känner på sig att det är en pojke till och eftersom hon är aningens medial så känns väl det trist att hon säger det. Men samtidigt som sagt så spelar det ju ingen roll.
Foglossning. Yes, det har jag och den är emellanåt inte nådig. Men jag överlever och det är ju huvudsaken.
Åh vad vi längtar tills på fredag!
Ja!! Äntligen är du tillbaka här.
