Nu på morgonen vinkade jag av min kära make i dörren igen. Han har sin sista vecka att arbeta på annan ort och för att de ska hinna klart så han slipper åka tillbaka nästa vecka så ska de arbeta hela veckan, inklusive nationaldagen och fredag denna här veckan.
Så stod jag alltså där i dörren. Böljande nylagda lockar och sidennattlinne som vackert smet åt den gravida magen. Nyfixade naglar och perfekt markerade läppar kring ett pärlvitt "jag älskar dig" leende. Böjda ögonfransar och en hint av sommarparfym. 
Eh... nja. I wish. Ni vet, yrvaken med rakt oborstat hår, småkisande ögon och en ljusblå t-shirt lånad av Tomas, då den sitter löst och skönt över gravidmagen. Men vet ni vad, det gjorde inget.

Men det är rätt underbart det där, att man efter flera år som gifta (6 år i år) fortfarande ha känslorna att man skulle vilja göra just såna saker. Bara för att vinka adjö. Ni vet, så han har nått att längta efter. Det är rätt romantiskt att ha de känslorna kvar. Egentligen förstår jag inte varför man ska sluta tänka så, men det är så många som säger att de känslorna försvinner efter ett tag. Så trist för dem tycker jag!

Igår var det som bekant finalen av Big Brother 2011 och i vårt hus så höll jag och Tomas på Peter och vår äldsta son Marcus höll på Martin. Nu var det ju Simon som vann vilket var lite sådär småtråkigt tyckte vi. Men Grattis Simon! Han var också jätterolig att se på inne i huset och jag höll på antingen honom eller Peter fram tills jag verkligen satte Peter som favorit. min önskade ordning igår skulle varit: Peter 1, Martin 2 och Simon 3. Men vi är nöjda i alla fall. Det har varit väldigt roligt att följa dem i huset.

Angående graviditeten så är jag nu i vecka 27 och det går fort framåt. Jag hade inte väntat mig att tiden skulle flyga på det här sättet. Med Marcus gick det i snigelfart, men eftersom det var första graviditeten så är det inte jättekonstigt. Med Oliver gick det ganska fort, men ändå inte så fort som nu.
Jag skall dock vara överlycklig över att det känns som om det går så snabbt, för jag har så himla ont emellanåt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag mår väldigt mycket illa också och har på sista tiden plågats av smärtsamma sammandragningar. Imorgon ska jag träffa läkaren på MVC, så får vi se hur det blir. Jag har träffat dem 2 gånger innan och båda gångerna har det föreslagits sjukskrivning, men jag har sagt nej till det. Nu finns det en risk att jag måste inse att kroppen kanske inte orkar om jag kör på som vanligt (i den mån det går så klart). Men jag håller humöret uppe och det är huvudsaken tror jag. Svårt också att vara helt sänkt med två barn mellan 2½ och 5½ hemma. Speciellt i och med att Tomas arbetat på annan ort i snart 3 månader (kommer dock hem varje torsdagskväll och åker sen igen på måndagsmorgonen).

Nu är det dags att börja göra sig i ordning. Vi ska på Födelsedagskalas hem till min kära väninna Jenny idag vid två. Ensam med dessa smärtor är det lika bra att börja i tid ;-)

Kram på er!

Magen i vecka 25 (vecka 27 nu. Ska ta en ny bild).