Tiden går så himla långsamt.
Tiden går så himla fort!

Jag är hemma och är sjukskriven den här veckan. Jag har nått fel på halsen så läkaren sa att jag ska tala så lite som möjligt. Med tanke på att mitt arbete går ut på att tala så mycket som möjligt så utgjorde detta en midre bra kombination för min hals och detta slutade med sjukskrivning.
Så nu sitter jag hemma och tråkar i min ensamhet (Tomas på jobbet och barnen på dagis). Fast hur ensam är man egentligen då man bär på en 23 veckor bebis?

23 veckor indeed. Han sparkar på i magen med olika intensitet. Jag har moderkakan fram och det innebär tyvärr att jag inte har känt så väldigt mycket förrän egentligen nu. Med Marcus och Oliver så kände jag sparkarna i vecka 15-16. Med Marcus (första) så var det då det började puffa och med Oliver (andra) var det då det kändes starkt och ordentligt.
I denna gravidtet så kände jag inte sparkar odentligt förrän i vecka 21. Det finns lite att önska kring dessa sparkar. Till exempel att det skulle sparka mer och oftare, men jag är nöjd med det jag får och får vänta lite mer innan det kommer starkare. Det käns och syns i alla fall utanpå magen och det är ju underbart.

I övrigt så har jag ont i kroppen och mår ofta dåligt. Jag får vara klar så länge jag orkar med.


Förra veckan (vecka 22)


Vecka 21


Vecka 19


Vecka 17


Vecka 15