Ja hörni. Då kanske glädjen för kommande semester blivit förflyttad.. Tomas kanske får ytterligare lite förlängning. Det ända ljuset i det mörkret är att det bara bör handla om några dagar.

Varför "gråta" över några dagar? Jo det kan jag berätta.
I början av året, ja gissar runt nyår, så berättade Tomas att hans chef hade frågat honom ifall han kunde tänka sig att under några veckor åka bort och jobba på annan ort, 60 mil hemifrån. Detta skulle innebära att Tomas skulle jobba borta hela veckorna och vara hemma på helgen. Vi pratade inte så mycket om det eftersom det inte var helt klart varken om eller när det skulle bli, men med en nyfödd liten kille så kändes det inte jättelustigt.

Några veckor senare sa Tomas att chefen hade pratat om det igen, men att han inte hade sagt när och hur lång tid och andra detaljer som är viktiga eftersom han sitter hemma med bebis och familj (att jobba borta så är inte så idealiskt för alla då de har familj) och jag sa då att innan han okayade jobbet så behövde han få veta lite mer. Sagt och gjort. Tomas ringde hem och lät inte så glad som man kunde hoppats på och sa att det skulle bli lite längre än vi väntat -5 veckor! Vi suckade båda djupt åt det, men eftersom det skulle bli hyfsat mycket extra klirr i kassan så sa vi ja. 5 veckor står man ut.
I mars åkte han till Östersund.

5 veckor blev förlängt till 7 och när de 7 veckorna börjar gå mot sitt slut berättar Tomas för mig att chefen okayat en grund till i Östersund och att det skulle innebära några veckor till där uppe. Jag tyckte inte det var ett dugg roligt men vi kunde inte göra så mycket åt detta. Det talades om kanske 5 veckor till.

Veckorna gick och inget var tillräckligt klart för att avsluta och Tomas började känna sig väldigt stressad över att behöva säga till mig IGEN att jag skulle få vara ensam med barnen ÄNNU mer än jag redan varit (och ja jag vet att det finns singelföräldrar som minsann klarar sig själva och allt. Eloge till er, men det är inte vad vi pratar om här). Tomas inbokade semester började närma sig. Marcus skull snart ha sommarlov från barnomsorgen. Och kanske 3 veckor innan bokad semester kallar chefen på Tomas.

Tomas ringer och berättar att chefen bett Tomas lite försiktigt att vara kvar tills allting är helt klart. Det skulle kanske störa hans semester en eller två veckor, men den skulle han bara få flytta, så han skulle inte förlora den.

Nu står vi här. Tomas planerade semester skulle vara slut den här veckan. Det har alltså tagit ytterligare 3-4 veckor längre än vad chefen sa (1-2 veckor in på semestern). Men nu skulle det alltså vara klart. Det skulle inte finnas utrymme för mer och slutbesiktningen ska göras på fredag. Men allting har skitit sig för dem där uppe den här veckan. Marken var tvungen at göras om på ett ställe på grund av dåligt väder som gjort den instabil under. Lekutrustning som ska skruvas upp kommer inte fören imorgon förmiddag (och kom ihåg då att Tomas åker hem på torsdagar runt kl 13.. stor risk att det händer imorgon..) och de har dessutom GLÖMT att skicka en del saker. Jaha.. alltså kanske Tomas måste åka TILLBAKA IGEN under nästa vecka eller om någon vecka. DET TAR ALDRIG SLUT! När Tomas åkte var Oliver 4 månader. Nu är han 9..

Okay, det kan bli så at han kan komma hem imorgon som han ska och det hoppas jag verkligen för det är våran BRÖLLOPSDAG! i värsta fall kan han inte komma för sakerna levereras för sent.. och kanske får han inte sin semester nu heller. Så JA! Jag tänker gnälla om några dagar! Jag får veta senare. Hoppas det löser sig..