Jaha och det gick ju som det gick. VI kom in i rummet och Marcus grät, skrek, tumlade och totalvägrade, han slog dessutom på dövörat och ville inte höra att allt han skulle göra var att titta i en så kallade kikare, på en bild, dvs inget som gör ont. Men nej, vi blev tvugna att gå ut från rummet så att de kunde ta en patient emellan.. Nu väntar vi på att få komma in igen.. *hålla tummarna för att liten vågar denna gång*