Jag sitter här på jobbet och ser ut genom fönstret på andra våningen. Nedanför blickar jag en parkering intill ytterligare ett kontorshus i knivsta. På andra sidan vägen skymtar lite träd. Himmelen är täckt av moln och solen lyser svagt igenom och räcker knappt till att ens blända. Vart jag än ser så ser jag bara stora tjocka drivor av snö. Packad snö, blöt snö, trampad snö, färgad snö, hundmålad snö, sandig snö, slasksnö, vacker snö och isiga grenar. Det är med blandade känslor man ser den här snön nu. En del av mig tycker att det är så vackert ute att det nästan inte är sant. En annan del av mig börjar hata snön nu. Kan den inte bara försvinna. Jag behöver våren. Djuren behöver våren. Blommrona behöver våren.

Och Kalla! Det vackra OS guldet. Jag och Tomas stod upp på slutspörten och ropade, som om att våra rop skulle gå genom tv:n och träffa Kallas öron och ge en sista dos av energi. Hon var helt otrolig.

Åh usch.. en av mina kolleger stod och berättade för mig om jakt och rådjur han skjutit och sånt. Det känns så brutalt. Ja, jag vet att många jagar och "om man inte kan jaga och äta rådjur varför ska man äta gris" och allt sånt. Jag säger inget om det, forlk får göra precis som de vill. Det bara låter. så. brutalt.

Igår ramlade Oliver ur soffan. Han sprang i soffan och flög över armstödet och ned på golvet. Där slog han huvudet i skrivbordsbenet (ligger efter golvet i metall). Jag hade inte en chans att stoppa honom, trots att jag hade koll på honom! Fruktansvärt obehagligt.

Eftersom smällen var så hård och han fick ett mycket tydligt märke i huvudet så åkte vi in (efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen) till sjukhuset och blev efter ett kort stopp i Danderyd (kom inte ens in, utan blev stoppade i dörren) refererad vidare till Astrid Lindgrens. Eftersom Oliver inte svimmat och såg ganska pigg ut där så fick vi gå till närakuten.

Vid det här laget så kände vi att vi kunde ha åkt hem igen och hållit koll på honom hemma. Han verkade opåverkad av vad som hänt, men sjukvårdsupplysningen rekommenderade att vi blev undersökta, så att det inte var en skallskada, så vi anmälde oss. Jag menar ens barn är ju det käraste man har, så det är klart att man gör allt för dem.

Vi kom in på närakuten klockan 21 ca och vi kom inte därifrån fören 23,30 ca! Vi fick komma in sist av alla! SJÄLVKLART ska man ta barn med de akutaste skadorna först, absolut, verkligen. MEN eftersom Olivers undersökning tog ca 3 minuter allt som allt och de visste sedan inskrivningen att det förmodligen inte var något fel, ja då kunde de nog tagit oss emellan någon. Det kanske låter som om jag menar att "oh vi borde fått gå före" någon stackare som behövde gå in mer, men det var mest äldre barn och ungdomar där, inte alls många små barn och det var ingen som verkade ha något akut what so ever. Det var till och med som om att de glömt bort oss för när vi var sist kvar så kom en läkare och undrade varför vi inte fått hjälp. Mmm.

Men huvudsaken var att lilla Olibert inte hade skadat sig!

 

 

Här sitter jag på jobbet och myser över att det är fredag. Inte för att jag inte gillar mitt jobb, men som de flesta andra så gillar jag mer att vara ledig. Men det kan jag säga, det här är första gången någonsin som jag verkligen har trivts på mitt arbete. Ja, borsett från då jag arbetade som dans och musikallärare, men det är 7 år sedan nu (!) tiden går så fort.

Ikväll är det Let´s dance. Jag var i fredags förra veckan på väg att skriva att jag blev förvånad över att Agneta åkte ut. Synd på hennes danspartner Tobias också. Jag och Tomas har sagt det flera gånger att vi tror nog att han är den bästa av proffsdansarna. Dock är inte de andra dåliga på något sett, alla är fantastiska. Hoppas på en skön fredagskväll.

Bäst att passa på lunchen medan jag har den. Mår så illa av hunger så jag skulle kunna lägga mig vid toaletten nu. För att komma ifrån det så styr jag vidare mot micron.
Ha en underbar helg!

Hej och hå. Jag vet, den här texten är long over due och jag är mycket tråkig. Men ännu en gång ska jag säga att jag varit sjuk. Yes, till och med hemma från jobbet några dagar i förra veckan. Den här helgen hade jag mycket viktiga saker för mig, 1: Jäsa i soffan. 2: Spela Final Fantasy 7 (Love).

Om ni har tålamod så är jag snart tillbaka igen, jag måste bara få in rutinerna för mina nya vardagar. Jag lovar, det ÄR stor skillnad på att vara mammaledig eller studera, mot att ha ett heltids 8-17 jobb, med 45 minuters restid i bil.