Jag känner mig lite nere idag. Det är gamla tankar som spökar och som jag inte riktigt kan få bukt med. Depressionen gör sig påmind och jag försöker att inte tänka för mycket. Barnen är i skolan och hos sin dagmamma så jag kan i alla fall vila och förhoppningsvis må bättre om ett par timmar. Men jag fattar inte VARFÖR detta kommer nu igen. Jag hade behövt vara klar med detta nu. Håll käften bluffcenter!

Här sitter jag på Ljusterö, i ett litet hus på mina svärföräldrars tomt. Barnen är inne hos sin farmor och farfar medan jag, Tomas och Anders repar för fullt inför nästa lördag. Då är det bröllop och då skall vi stå för underhållningen. Rösten är lite seg på grund av graviditeten och min luftkapacitet är mindre än vanligt, mn jag är ändå nöjd. Vi älskar ju det här! (Sedan tycker både jag och Tomas att förlossningen kan starta i natt, så blir dagen perfekt)





Vecka 37 (har nu gått in i vecka 38)


Barnen längtar efter sin lillebror eller lillasyster

Den här sommaren och semestern har runnit förbi så snabbt att jag inte hängt med i svängarna. Ena sekunden är man mitt i ledigheten, nästa sekund är det bara god natt mellan semester och återinträdet till vardagen. Kvällarna mörknar snabbare och dagarna blir lite svalare och solen vill inte visa sig lika ofta som innan. Men än kommer vi krama ur de sista minutrarna av sommar vi kan få och så fort det blir en solig ledig dag  så kommer det vallfärdas till de överbefolkade badstränderna för att plaska ur de sista humana badgraderna, innan man tillslut måste kapitulera för hösten. Men vi får hoppas att det dröjer innan den faktiskt är här. Hela augusti räknas ändå som en sommarmånad, så kanske är det vårt eget fel att det blir höst så snabbt, eftersom vi allt för ofta förknippar semester med sommar och arbeta med tid före och efter sommar. Idag är det lite för grått ute för min smak. Välkommen solen!

Vad händer här annars då? Jo, livet ska visst ha börjat nu. Eller för att säga det på ett enklare sätt så har jag fyllt 30 år. Jaha, då var det bye bye unga kvinna i 20-årsåldern. Men det är okay ändå. 30 är bra. Sen behöver det ju inte bli mer än 30+ om man inte vill.
Jag hade hur som haver en underbar födelsedag. Jag fick jättefina presenter som kommer komma väl till användning. Jag fick ett guldhalsband, ett presentkort till en tatuering (jag har ingen idag, men vill tatuera in mina barns namn i vacker konstellation) en videokamera, monopol till Nintendo Wii och jättefina flingsaltshållare.
I lördags hade jag också en 30-årsmottagning. Vi åt god smörgåstårta och vanlig tårta tills det kändes som om det rann ur öronen. Gott var det i alla fall och jag hade väldigt trevligt med alla min kära gäster. Jag fick även massa underbara presenter den här dagen. Jag fick bland annat två underbara Satin bäddsett, ett halsband från snö, kräft och hummerbestick, kökspynt (bordstabletter, ljus och servetter i härligt sätt) ett långt halsband, Vampire diaries säsong 1, New moon boken och en del annat. Tack till alla!

Graviditeten flyter på och jag har nu gått in i vecka 37 (idag vecka 36+3 som det egentligen heter). Allting går bra skulle jag vilja säga. Det ända är väl att jag har så väldigt mycket förvärkar nu. Det är inte lika roligt för de kommer hyfsat regelbundet och många gör riktigt ont. Igår blev jag tillslut tvungen att ta både Alvedon och värmedyna, när de kom med 2-3 minuters mellanrum och gjorde riktigt ont. Både mamma, min väninna Jenny och Tomas underade lite så där försiktigt om det inte fanns en chans att det bara kanske kunde vara på G. Men jag avfärdade det. Jag tror ändå jag kommer att känna när det är dags. Fast det kanske bara är önsketänkande det också, för jag kan ju lika gärna gå runt i några timmar och tro att det är förvärkar, innan det drar på så pass ordentligt att jag förstår att "vänta nu lite". Men det återstår att se. Så mycket mer än 4 veckor bör det i alla fall inte vara kvar innan det är bebisdags för oss och vi har nu börjat småförbereda allt som behövs tills dess. Snart ska vi plocka fram skötbod och spjälsäng. BB-väskan bör också packas tycker jag. Man vet ju aldrig när det är dags.

Den 27:e augusti så ska vi ha en spelning på ett bröllop. Vi ska stå för underhållning i form av spelning av oss, stå för musiken före, i pausen och efter, samt att kunna avsluta kvällen med karaoke. Det ska bli väldigt roligt om än väldigt krävande för mig som då bara har 14 dagar kvar till beräknad födelse. Men jag tror det går bra i alla fall. Jag ska inte bära utrustning och jag får helt enkelt tillåta mig att sitta på en stol och uppträda ibland.

Nu är det dags att ta tag i morgonen. Marcus ska till fritids (skolan börjar inte förrän måndag nästa vecka) och Oliver ska till dagmamman. Själv ska jag idag spendera dagen med min mor. Det ska bli trevligt

Nu sitter jag här med min helt nya Acer Aspire one. Jag har velat ha en minidator sedan de kom ut på marknaden och för er som följt min blogg från början, så vet ni att det var nära på att jag skaffade mig en 2009. Men nej. Då valde jag en 15 tumsdator istället och den har jag aldrig orkat konka runt på. Ja visst jag har haft den med mig här hemma, men jag har inte gladeligen släpat med den ut och med andra ord så har jag inte fått ut av den vad jag egentligen ville med en bärbar dator från början. Jag ville ha en liten dator att ta med mig så jag kunde blogga när det passade mig. Nu har jag en så nu kommer det bli betydligt mycket enklare.

Jaha, varför börjar jag inlägget med denna ganska tråkiga och onödiga information? Ja varför inte egntligen. Nu ska jag dock gå in mer på vad som händer här omkring just nu i allmänhet. dvs det jag brukade blogga om innan vi blev helt upptagna med att bygga soldäck runt jacuzzis och liknande. Nu ska ni dock inte läsa in för mycket i det där vi, för jag har bara suttit och sett ut som ett svullet sällskap till min kära man som har varit den som gjort jobbet. Men det låter trevligare att säga vi, när vi alla varit närvarande. Hade jag bara haft den här lilla smidiga datorn då så hade det inte varit så glest mellan mina inlägg här kan jag gissa. Men inte gråta över spillt bloggutrymme, utan bara försöka fylla upp istället.

Idag fick vi åka till förlossningen. Dock inte av den anledningen som de flesta nog vill åka till förlossningen, för enligt alla beräkningar är jag gravid i vecka 36, vilket innebär att det är 4-5 veckor kvar innan det är dags, beroende på hur man räknar (fulla veckor eller veckor i sig). Nej vi fick åka in för att jag hade dålig aktivitet i magen, för att rumpan eventuellt låg nedåt samt för att kolla mitt blodtryck, då jag haft så himla mycket huvudvärk och i lördags morse vaknade och såg ut som om jag blivit slagen kvällen innan (svullen i hela ansiktet, men det la sig tack och lov efter ett par timmar). Jag kände på mig att allting var bra och med det så kändes det lite som om att jag var där i onödan, men barnmorskan och läkaren insisterade på att det var bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite och egentligen håller jag med om det. Det är bara det att jag kände mig så himla larvig då jag kom in där.

CTGkurvan så i vilket fall jättefin ut. Bebisen hjärtljud var bra (jag tyckte de var ganska låga jämfört med mina andra två graviditeter) och det registrerades att det pågick en del förvärkar. De kollade blodtrycket som var lite högre än normalt med sina 130/75, men de sa att det var inom rimliga gränser och tyckte inte detta var alarmerande. De tog också en urinsticka men de sa aldrig nått om den så jag antar att den såg ut precis som den skulle.
Vad gälde den eventuella vändningen på barnet så kunde barnmorskan inte riktigt känna hur bebisen låg eftersom jag har så spända bumuskler men tyckte att det inte bådade jättegott att hon hittade hjärtljuden så högt upp, vilket hon sa kunde innebära just det att bebisen vänt sig. Men förlossningens lilla ultraljudsapparat visade det som vi hoppades på och det var att huvudet låg nedåt. De tittade att bebisen såg bra ut och att den tränade andningsrörelser. 
Man var bra sugen på att fråga om de såg könet, men vi höll oss.

Angående könet så känner jag och Tomas oss 95% säkra på att det är en kille i magen. Visst, ingen av barnmorskorna som gjorde ultraljud kunde se ordentligt eller bekräfta det, men vi tycker ändå det känns som om att de båda lutade liiite mer åt att det skulle vara just en pojke och sen tror jag också att det är för att vi redan har två killar, så vi känner inte att vi vågar hoppas på annat. Det hade varit roligt med en tjej, men vi är så lyckliga över vår lilla Leo där inne, så det spelar faktiskt ingen roll! Sen är det inte så långt kvar innan vi vet på riktigt heller.

Ja, jag skulle kunna skriva i evigheter, men ska för er skull börja avrunda nu. Men först ska jag berätta att livet efter semestern börjar återgå till det normala nu. Det är förvisso semester för Tomas den här veckan också men det blir ju inte semester-semester eftersom pojkarna skolas in i sina verksamheter och vi i och med detta måste gå in i vanliga rutiner igen. Marcus började sitt fritids idag och hans klass startar den 22:a augusti. Oliver började hos sin dagmamma (och min underbara, bästa vän) idag och det gick jättebra. Det känns bra att han får gå där Marcus också gått.

Avslutningsvis kan jag säga att jag är 29 år. I två minuter till. Sedan fyller jag 30!  

Jag hinner inte, det är hela sanningen. Jag glömmer att fota, det är därför. Jag minns inte ens att jag har en blogg om kvällarna, det är graviditeten. Vad jag vet är att jag lovade er olevererade bilder.

Graviditeten gör det inte überlätt för mig tyvärr. Jag har väldigt ont nu och så har jag börjat kräkas massa igen (speciellt i bilen). Jag tror att bebisen har kommit långt ned i förlossningskanalen och att det är därför som jag kräks igen, magen har också sjunkit. I övrigt är jag zombietrött kan jag lova. Jag är som i konstant dimma. Men å andra sidan, vad kan man förväntas vara då man är höggravid? Vecka 35 nu, så förhoppningsvis är det inte mer än fem veckor kvar.

trevligt har vi i alla fall haft de senaste dagarna. Det har varit bygge och bad, kryssning med goda vänner och mys. Ikväll ska det byggas nästan klart (jag ska försöka komma ihåg att fota) och sedan ska det grillas.

Underbara sommar, stanna länge!