Nu sitter jag här med min helt nya Acer Aspire one. Jag har velat ha en minidator sedan de kom ut på marknaden och för er som följt min blogg från början, så vet ni att det var nära på att jag skaffade mig en 2009. Men nej. Då valde jag en 15 tumsdator istället och den har jag aldrig orkat konka runt på. Ja visst jag har haft den med mig här hemma, men jag har inte gladeligen släpat med den ut och med andra ord så har jag inte fått ut av den vad jag egentligen ville med en bärbar dator från början. Jag ville ha en liten dator att ta med mig så jag kunde blogga när det passade mig. Nu har jag en så nu kommer det bli betydligt mycket enklare.

Jaha, varför börjar jag inlägget med denna ganska tråkiga och onödiga information? Ja varför inte egntligen. Nu ska jag dock gå in mer på vad som händer här omkring just nu i allmänhet. dvs det jag brukade blogga om innan vi blev helt upptagna med att bygga soldäck runt jacuzzis och liknande. Nu ska ni dock inte läsa in för mycket i det där vi, för jag har bara suttit och sett ut som ett svullet sällskap till min kära man som har varit den som gjort jobbet. Men det låter trevligare att säga vi, när vi alla varit närvarande. Hade jag bara haft den här lilla smidiga datorn då så hade det inte varit så glest mellan mina inlägg här kan jag gissa. Men inte gråta över spillt bloggutrymme, utan bara försöka fylla upp istället.

Idag fick vi åka till förlossningen. Dock inte av den anledningen som de flesta nog vill åka till förlossningen, för enligt alla beräkningar är jag gravid i vecka 36, vilket innebär att det är 4-5 veckor kvar innan det är dags, beroende på hur man räknar (fulla veckor eller veckor i sig). Nej vi fick åka in för att jag hade dålig aktivitet i magen, för att rumpan eventuellt låg nedåt samt för att kolla mitt blodtryck, då jag haft så himla mycket huvudvärk och i lördags morse vaknade och såg ut som om jag blivit slagen kvällen innan (svullen i hela ansiktet, men det la sig tack och lov efter ett par timmar). Jag kände på mig att allting var bra och med det så kändes det lite som om att jag var där i onödan, men barnmorskan och läkaren insisterade på att det var bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite och egentligen håller jag med om det. Det är bara det att jag kände mig så himla larvig då jag kom in där.

CTGkurvan så i vilket fall jättefin ut. Bebisen hjärtljud var bra (jag tyckte de var ganska låga jämfört med mina andra två graviditeter) och det registrerades att det pågick en del förvärkar. De kollade blodtrycket som var lite högre än normalt med sina 130/75, men de sa att det var inom rimliga gränser och tyckte inte detta var alarmerande. De tog också en urinsticka men de sa aldrig nått om den så jag antar att den såg ut precis som den skulle.
Vad gälde den eventuella vändningen på barnet så kunde barnmorskan inte riktigt känna hur bebisen låg eftersom jag har så spända bumuskler men tyckte att det inte bådade jättegott att hon hittade hjärtljuden så högt upp, vilket hon sa kunde innebära just det att bebisen vänt sig. Men förlossningens lilla ultraljudsapparat visade det som vi hoppades på och det var att huvudet låg nedåt. De tittade att bebisen såg bra ut och att den tränade andningsrörelser. 
Man var bra sugen på att fråga om de såg könet, men vi höll oss.

Angående könet så känner jag och Tomas oss 95% säkra på att det är en kille i magen. Visst, ingen av barnmorskorna som gjorde ultraljud kunde se ordentligt eller bekräfta det, men vi tycker ändå det känns som om att de båda lutade liiite mer åt att det skulle vara just en pojke och sen tror jag också att det är för att vi redan har två killar, så vi känner inte att vi vågar hoppas på annat. Det hade varit roligt med en tjej, men vi är så lyckliga över vår lilla Leo där inne, så det spelar faktiskt ingen roll! Sen är det inte så långt kvar innan vi vet på riktigt heller.

Ja, jag skulle kunna skriva i evigheter, men ska för er skull börja avrunda nu. Men först ska jag berätta att livet efter semestern börjar återgå till det normala nu. Det är förvisso semester för Tomas den här veckan också men det blir ju inte semester-semester eftersom pojkarna skolas in i sina verksamheter och vi i och med detta måste gå in i vanliga rutiner igen. Marcus började sitt fritids idag och hans klass startar den 22:a augusti. Oliver började hos sin dagmamma (och min underbara, bästa vän) idag och det gick jättebra. Det känns bra att han får gå där Marcus också gått.

Avslutningsvis kan jag säga att jag är 29 år. I två minuter till. Sedan fyller jag 30!