Så har en stolt Marcus fått gå påskgubbe, på riktigt, för första gången! (de växer upp så fort..). Det är nästan med en stolt tår som jag tittar på fotona som mormor och lillasyster tog, då de följde Marcus runt  på hans påskrunda. MYCKET godis (nej, vi snodde inte hans, utan hade vårat eget ) hade han med sig hem också och tillägnat den ända dagen på året som kan vara 100% godisdag, så fick han äta så mycket han orkade = orkade inte middag. En trött men mycket nöjd 3½ åring sa just god natt till sin far, hemkommen för denna vecka (oj vad den här veckan gick snabbt!).

Jag har gjort vad jag har kunnat här hemma idag. Oliver har velat bo under mitt skinn hela dagen, vilket inte direkt underlättar städning eller saker av den sorten. Som ovan nämnt så är min man äntligen hemma igen och jag behöver inte vara framme alla sekunder som ungarna kräver. Jag kan till exempel skriva ett inlägg här, utan Oliver i knät. Ja, för han sitter nu i pappas.

God natt och fortsatt trevlig skärtorsdag!



Vackra lilla påskgubbe!! (eller är det Zorros lillebror?)