Vet ni att

Vet ni att idag är det ingen bra dag. Jag har ont i huvudet, är snorig och känner mig allmänt seg. Det var säkert därför jag  var så trött igår, att jag kunde somnat ståendes i kön på Ica. Jag har så mycket att göra och än har jag inte börjat. Det här är första veckan på 6 veckor som jag inte lyft ett finger hemma, men hela veckan har jag varit trött och seg. Typiskt bara att det bryter ut nu inför dopet och sången. Det är som det är. Ibland is life bitch.
Tomas är på väg hem i alla fall. Han sa att han åkt vid 10.30 ca, så förhoppningsvis är han hemma strax innan 17 idag. Trevligt att få hem honom från östersund tidigt för en gångs skull (normalt mellan 20-21). Det ända jag alltså inte är nöjd med är att jag inte städat nått och att det därför ser lika jävligt ut här hemma, som när han åkte. Jaja, någon gång får han stå ut med det också. (Bra det låter som om att han kräver städat av mig, när han i ärlighetens namn brukar säga åt mig att jag inte ska hålla på och städa massa).

Nej vet ni vad. Jag måste läsa mina bloggar (de jag följer) och sen försöka hoppa in i duschen och till sist, om jag orkar (förmodligen inte) plocka upp lite här. + skära av mig öronen eftersom  Oliver ligger i gungan och skriker mig döv här..



Men ååååhhh!

Typisk mig. Nu när jag glömde skriva det när det var aktuellt, så känns det nästan töntigt att skriva det nu, men: JAAAAAAAAA!!!!
Duktigt av Sverige att vända matchresultatet från 5-2 till USA period 3 med 11 minuter kvar, till vinst med 6-5!

Svininfluensan...

Vad tror ni om svininfluensan...? Borde man vara rädd? Jag har tendens av att få lite hypokondriska tankar emellanåt (beroende på vad) *skratt* men det är ju inte för inte som jag tänker en extra gång nu när jag blivit lite dålig och förkyld. Tycker ni att det är obehagligt? Är NI rädda??

varför?!

Är det inte irriterande att Izzie i Grey´s anatomy har blivit sjuk. Förhoppningsvis överlever hon, men det är irriterande i alla fall. Irriterande är också att Derek sitter i skogen och gråter. Hoppas allting löser sig snart. Förresten, någon annan än jag som saknad då Addison eller Burke var med?

Ikväll var det laboration på G i skolan (komvux) och vi skulle till Åkersbergas Röllingbygymnasium (skabbiga lokaler) för att göra testen.. Det var väl ok, kändes som när jag gick i skolan ungefär. Men det var en lätt laboration.


Klassisk labb sal


Labben gick ut på att kolfiltrera bort ett färgämne


Någon lärare tycker sig vara fyndig


Jätteintresserad Linda (oerhört vacker bild på mig)


Vackert på vägen hem. Snart är sommaren här!

Men vaf***!!

Tror ni det är lätt att blogga med den här:





i knäet så tror ni fel. Inte nog med det så passar han på att demolera sakerna på skrivbordet genom att nypa tag i dem och kasta ned dem på golvet (flyttar på kameran..).

Annars är det som det ska och trots att jag inte är döv (bebisskrik och gnäll) så är jag ganska pigg idag och ska försöka mig på att utföra någon form av arbete i lägenheten innan jag hämtar den stora bebisen (Marcus 3½ år). Wow en sekunds silence, pga att jag la ned Oliver på golvet, får se hur lång den sekunden blir.
Nej go vänner - frukost..... frukost...LUNCH!

Big brother

Är det bara jag som saknar Big brother eller?
Min man sa till mig härom dagen -Hur kan du titta på det där? Jag kan inte förstå hur jag kunde genomlida en hel säsong (sista)?!.
Men JAG tyckte i alla fall att det var riktigt underhållande! Kanske just för att det är på riktigt (eller ja, så riktigt som det kan bli i en sån miljö). I alla fall så tyckte jag att det var riktigt roligt då Adam var programledare. Lite mindre efter det. Sista säsongen var väl sådär. Lite rörigt när det blandades så mycket. Men annars så säger jag bara In med Big brother igen! Andra länder kör det ju, varför inte återuppta det igen, åtminstone en gång. Så kanske vi får ¨något "vettigt" att se på tv *skratt*. Ja, jäklar


Linda då...

JÄKLAR vad det är svårt att hålla sig borta från bloggen! Jag ska bara sitta 5 minuter.. HA! minst en timme. Oj då, är klockan så mycket? *skratt*

Men oj!

Men Gud vad den här dagen har gått snabbt då! Eller åtminstone från 17 fram tills nu. För min del kunde klockan vara 19 nu, snarare än 21.35, så känns det åtminstone för mig i alla fall. Inte har jag hunnit med de saker jag hade tänkt hinna med heller. Huset är fortfarande i en ända röra, diskmaskinen är inte utplockad och tvättmaskinen sattes aldrig igång. Typiskt mig att skjuta upp det till sista minuten, om det är mycket att göra.
 
Nästa helg ska Oliver döpas, så det blir lite släkt och vännerträff då. Har ännu inte kommit på var vi ska ha fikat efteråt ännu, så med den biten är jag inte helt nöjd. Annars ser det bra ut. Har jag möjlighet ska jag lägga ut ett klipp från när vi sjunger, så ni får höra lite hur det låter.

Tomas kommer ännu en vecka att behöva åka till östersund och jobba, men efter det så kommer han förhoppningsvis hem och då ska det få bli pli på det här stället (för den som undrar så har vi möblerat om och det är kartonger och saker som ska slängas osv här). Dessutom ser jag fram emot att få ha det som vanligt en stund igen, innan han åker på nästa grundbyggarvända




Och nu förstår ni vad jag menar med kartonger och skräp som ska slängas!


Fika och släpa

Vilken slit och släpdag det blev i slutändan, idag! Jag hade verkligen planerat att få saker gjorda, men efter att ha tittat runt mig föll jag som en sten på vardagsrumsgolvet och där blev Oliver och jag liggandes tills det var dags att gå ut och fika med Liza (glöm mitt senast inlägg förresten. Förstår inte själv varför det blev så kryptiskt och löjligt).


Roligt på golvet, när man ska lära sig att ta sig framåt


så vackert det blir under bordet, när våra bebisar fått sitta med kex, under fikat

Jag har en superstor blåsa i munnen, så det gör ont hela tiden bara jag tuggar något, vare sig på den sidan eller inte. Jag hatar att ha blåsor i munnen. Om någon har nått tipps så tar jag gärna emot!

Fundera du

Det roliga med mina tanka är att det bara är jag som vet vad jag tänker. Ingen annan än jag vet och liksom Lady Gaga sjunger så kan du inte läsa av mitt poker face. Få kan se hur jag verkligen känner. För att veta det så måste du känna mig 100%. Usch vilket B-inlägg jag skriver nu. Kolla in om ett tag så kommer jag med nått bättre

Dagens bestyr

Nu är det dags att börja ta tag i dagen, efter att ha gjort mina ärenden för denna morgon. Senare blir det en fika med Liza. Skriver mer sen, nu ropar Oliver och jag ska starta diskmaskinen.

Världens snabbaste!

Ja, det känns verkligen som om att detta varit världens snabbaste dag! Jag var så säker på att vi skulle gå in i segvecka denna veckan, då Tomas åkte (eftersom han är borta på förlängning så att säga) men så blev det inte - inte idag i alla fall och det tackar jag för.

Att bero på förlängning så förlorade ju Sverige mot Lettland, på straffar, för en liten stund sedan. Det var inte så kul att se och nu måste vi vinna USA matchen kl 20 på onsdag om det skall bli något av detta VM. Nog tycker jag att det är dags för VM guld. Nasty olycka på isen idag också. Vi får hoppas att det gick bättre än vad det såg ut och att det inte blir några men.

Kvälls Big brother repris (tv400). Kort kvar innan final. Minns inte vem som vann 2003 (VILL INTE FÅ VETA FÖREN DE VISAR PÅ TV TACK!) så det återstår att se. Underligt att jag kan bli så fast vid något som jag redan sett och som är gammalt nu! Men så kan det vara. Så nu skall jag smyga tillbaka till Tv'n.

Tack för erat läsarstöd!


Nej men!

Vad roligt. Jag hade för en kort tid sedan, ett prov i medicinsk grundkurs, på Komvux. Jag kände att det gick okay. Jag tyckte jag hade läst på bra nog för att få ett G, även fast jag var lite orolig då jag missat de latinska namnen på skelettet. Idag fick jag ett mail med mitt resultat VG. Så det var en glad överraskning.

Nu kan alla

Photofunia.com

Poppis?


Up and go

Så har 6-månader up and go paketet, från Liberoklubben till Oliver kommit. Det fanns mycket bra och fint i detta paket! Jag hade köpt såpbubblor till Marcus tidigare så han slapp bli avis. Dessutom fick han strumporna eftersom de var i storlek 23-25.




Jag var på synundersökning också. Inga problem med synen och glasögon behövs ej. Rekommendation eventuellt glasögon med +1 styrka framför datorn (såna man kan köpa lite överallt).

Total sanning

Ibland är den tysta talan underbarare än den uttalade, men ändå är den lika verklig som om att den skulle ekat högt. Dessutom är den tysta talan emellanåt lättare. Blogg är fantastiskt. Den låter vem som helst författa och nästan vem som helst få följa, drömma, önska, skratta och gråta tillsammans med dig. Pennans makt har blivit datorns och läsarna långt många fler, kanske färre, men vem du än är så kan du blogga. Det tillhör en elit av bra idéer!
En blogg behöver inte bara fungera som rådgivning, underhållning, dagbok eller liknande Utan om du har en tillräckligt bra idé så kan den till och med fungera som "bloggbok". Dvs. varje inlägg är ett nytt kapitel. Det kan nog dra läsare, om storyn är tillräckligt intressant.
För närvarande finns jag i alla fall här, i bloggens värld och jag ser mig stanna.


Domen har fallit

Då är det bekräftat, för andra gången under mitt liv: jag har celiaki (jag är glutenallergiker). Det är tråkigt att få höra, men bekräftar det jag egentligen redan visste. Med andra ord är det inga överraskningar och av den anledningen inte ett stort problem. Tråkigt, ja, men världen rämnar inte.

Saker jag kommer sakna:
*Att kunna gå in och köpa vad jag vill om jag blir hungrig (alltså till exempel en smörgås. Många gånger finns det bara glutensaker eller godis att välja på. Kul va..).

*Att kunna köpa goda saker färdigt (att inte behöva baka bröd och kakor och så)

*Att slippa fråga på restauranger och liknande, vad maten/såsen innehåller

*Det vanliga hamburgerbrödet på exempelvis McDonalds

Det finns mer, men det är vad jag främst kommer på nu. Att kunna gå in på affären och handla utan att tänka, så att säga.

Saker som är bra med att ha celiaki:
* Godare kaffebröd än det glutenfria (ganska ofta) när man bakat det själv

Den kolumnen blev inte major direkt..

Nu ska jag ta hand om min snorisbebis

och 11.15 ska jag på synundersökning (haft mycket ont i huvudet på senare tid). Fattas bara att jag behöver glasögon nu också...


Underbara pojkar!


Sköningminen från Oliver -Wow kolla grejen mamma håller i!

Ingen kan väl tvivla idag

Idag är det en dag som man bara drömt om under en lång tid nu. 21 grader varmt i skuggan, sol som riktigt värmer och knoppar och blommor överallt! Tomas skämtade lite lätt om att det brukar ju vara såhär under någon eller ett par veckor på våren och sen är "sommaren" över för året. Vi får väl hoppas att hans skämt (som emellanåt faktiskt varit nära sanningen) i alla fall inte stämmer för i år. Kort sagt så har det i alla fall varit en riktigt underbar dag!

Igår fick Marcus en cykel av mina föräldrar! De kallade det för en försenad doppresent och Marcus blev kär med det samma. Idag har han cyklat en bra bit med den, mellan våran lägenhet och stället där babysimmet är på. Sedan har han varit ute i solen och cyklat på gården. Han är så lycklig över den fina presenten - han första riktiga cykel!







Babysimmet ja. Underbart idag igen. Vi var inte där senast eftersom Oliver var så förkyld, men idag var vi där och det var precis lika mysigt som alltid. Vi har nu anmält oss för höstens fortsättningskurs, där det bland annat kommer att börjas med lite dykningar och egenhopp från kanten. Dessutom anmälde vi oss på syskonsimmet. Då får Marcus också vara med och lära sig simma, tillsammans med mig och Oliver, samt Tomas i polen. Mysigt!






Olivers gåstol som vi köpte på babyland i barkarby i fredags

I natt åker Tomas. Ännu en myshelg över. Stressvecka börjar.

Avslutningsvis för idag. Kom att tänka på vad det faktiskt var jag skulle äta nyss när jag la spairribbs på plåten... Väldigt gott, men usch vad hemskt.


Slush dag

Jag vaknade utvilad vid 11 (!) av att Oliver var hungrig. Tomas hade gått upp med Marcus och lät mig dröja tills jag kände mig redo. Superlyx för trött kropp.

Mamma och pappa kom och hämtade Marcus för en dag på stan (Stockholm) så jag och Tomas passade på en lunch och promenad och avslutningsvis en slush. Denna slush var något nytt för oss, men det såg så gott ut att vi var tvugna att pröva. Det gör vi nog gotteligen om!
Stockholm bjuder idag på en underbart varm och solig dag, med ca 20 grader i skuggan. Idag kan vi kalla det riktig försommar. Håll nu hårda tummar för att det fortsätter, än är det bara slutet av april och Sverige är ju känt för busväder.

Hockeykväll med grillning hos mina föräldrar får avsluta en redan underbar lördag!


Oliver sover middag i vagnen


Träden har fått ordentliga knoppar


Promenad i eftermiddagssolen


Godis

Inga svar

Tomas tog telefonen på morgonen, för att ringa och få domen för min mage. Lite snopet var det att de informerade om att svaret inte kommit trots att hon på telefonen igår, var så säker. Sak samma, ytterligare en skuldfri helg i ätandets namn.

IKEA idag och hur roligt det än låter med möbelshopping så var det tyvärr inte det vi ägnade oss åt. Nej nu hade vi ett ärende i trakten runt IKEA och valde därför en visit dit för att köpa diverse småsaker man normalt inte ödslar en dag, på att åka dit och handla.



Dessförinnan passade Marcus på att göra en åksjukespya i knät, i bilen och då tackade vi våran lyckliga stjärna för att dagen bjöd oss på 18 grader i skuggan, eftersom Marcus under de nedspydda kläderna endast bar linne.. Ett tag fick man nästan lust att åka och bada. Men lite vett finns det kvar i skallen och vi sansade oss för naturen, med tanken att "än kan det komma snö" i bakhuvudet. Nu får man väl hoppas vi skall slippa det.

Dagen bjöd sedan på att jag tränade min operasångdel inför dopet på lördag nästa vecka (Oliver döps då) och sedan hem för att ta det fredag och njuta vidare av denna vackra vårdagskväll.

Ha en fin kväll!


typiskt!

Ah det var ju typiskt! Jag ringde gastromottagningen tidigare idag och hon sa att svaret inte kommit än, men att hon faktiskt gissade att det skulle komma idag - men posten var sen. Vem glömde ringa tillbaka..? Ja, jag så klart. Okay det är inte världens undergång, men mår man kass vill man ju veta. Eller snarare bekräfta det jag redan vet. Imorgon så. Imorgon faller domen


Jag blir så förvånad

Vi bor i en lägenhet som ligger på en sluten innegård. På denna innegård finns det en dagmamma och jag slutar aldrig att "förundras" (ej att blanda ihop med beundra) över henne. Marcus är ute nu och leker med barnen i hennes grupp, en pojke och en flicka. Men dagmamman i fråga syns inte till, inte någonstans och föräldrarna har nog ingen aning om att deras dagmamma har så pass dålig koll på barnen som hon har. Okay det är säkert ingen fara egentligen. Jag sitter ju inte ute med Marcus, men var 10:e minut går jag och kikar ut och jobbar man som dagmamma så SKA man ju vara där, för det är ju inte de egna barnen som är ute och leker. Men hon är för lustig hon, alltid supersminkad och stylad i håret, men tighta otympliga kläder (runt 45-50 år) och det inom detta yrke är ju inte direkt det mest bra man kan ha på sig. I alla fall om det innebär vad det gör i det här fallet, nämligen att när man väl ser henne ute så sitter hon på en bänk med näsan begravd i sin mobil, utan minsta koll på ungarna. Jag förstår inte. Hade hon varit bra hade jag kanske velat fråga om plats för Marcus, men no chanse i detta fall. Jag vill känna trygghet där jag lämnar mina barn! Marcus har en jättebra dagmamma!


Tänk om det varit MYCKET pengar!

Idag lyckades jag med det otroligt smarta fenomenet "föra över pengar till fel person". Lyckligtvis var det till någon jag är bekant med och har tel nr till och dessutom var det bara 100kr. Felet tillrättat och 100kr tillbaka på mitt konto. Men tänk om jag fört över mycket pengar och till en helt okänd person. Kul om den personen skulle sett kontot och haft kul för misstaget. Mindre roligt. = Jag måste läsa vem jag skickar pengarna till i fortsättningen, istället för att bara anta att det blir rätt!

Idag mår jag inget bra

Oliver var mycket förkyld under helgen och på Tomas slog det tillunder måndagen. När jag pratade med honom på kvällen så lät han som om att han blivit överkörd. Jag sa att det var underligt att han blivit sjuk men inte jag (Tomas blir liksom aldrig sjuk) men det var som om att jag med de orden skrivit på min egen sjukdom, för ganska snart efter det så kom det krypandes på  mig också. Idag mår jag dåligt Ganska mycket dåligt. Jag som hade tänkt börja dagen som en hurtbulle, får snarare börja dagen på soffan och ja, jag är ärlig med att "börja" dagen nu för jag har egentligen inte kommit igång än heller. Krya på oss

Första försöket?

Oliver har börjat försöka göra "riktiga" ord. Det var idag det lossnade som mest. Han ropar mamamama i situationer när det märks att han vill ha min uppmärksamhet (tappat leksaken, se mig, hör mig, hungrig osv). Okay, han är säkert inte medveten om att mamamama skulle liknas vid mamma = jag, men han har nog börjat koppla ihop att om han säger så, så får han en reaktion. Underbaring!


Idag på morgonen


Jag är en tänkare

Jag är en tänkare. Jag hatar att jag är det eftersom jag inte är en tänkare i bra bemärkelse. Jag tänker för mycket, kör huvudet i väggen, mår dåligt över saker jag tänker på. Ibland måste jag prata om det så att det inte äter mig innifrån. Jag har alltid varit så. När jag var liten var jag rädd att bli kidnappad, när jag var äldre var jag rädd för hiv, nu är jag rädd å mina barns vägnar. Det är givetvis mer där emellan, men för mycket att räkna upp. De säger att det är bra att tänka mycket, så man inte gör förhastade saker. Men jag önskar ändå att jag inte tänkte så mycket, inte ältade saker helatiden -för mig själv. Det hade varit toppen om jag kunde släppa det jobbiga bakom mig. Men det är typisk mig. Alltid tänka för mycket

Min farmor

Jag har alltid älskat min farmor och även om det inte märktes i de tidiga tonåren så har jag alltid älskat att åka hem till henne. Farmor är en så levande person (för mig i alla fall) och trots att hon inte kan göra så mycket (på grund av att hon av rökning fått lungemfysem) är hon en sprudlande person i mina ögon. Hon har så mycket mysigt att berätta, inte bara roliga historier om buspojken som är min far, utan om saker hon gjort i livet som är roligt att lyssna på. Hon är inte så gammal heller, så det är inte för att hon har massa tidiga historier att delge, utan bara för att hon berättar med inlevelse. Jag tröttnar faktiskt aldrig att lyssna på henne och jag kan höra samma historier om och om igen.

Jag har mysiga minnen från jular och påskar, födelsedagar och vanliga dagar. Jag har sovit hos henne ensam och vi har hittat på saker och vi kan prata om så mycket. Hon har följt med mig på saker och ställt upp för mig när jag behövt henne (en norrlandsincident). Jag älskar min farmor.

Hon har inte alltid varit så sjuk som hon är. Jag minns utflykter vi var på, när vi gick och gick. Promenader med våran Yourk Nappe, då vi plockade MASSA vitsippor. Jag minns att vi sjöng och hade roligt tillsammans med henne, jag, mina syskon och föräldrar. Men nu ligger hon på sjukhus - igen. Och man kan aldrig veta vilken vända som blir den sista. Det gör ont att ens skriva ned det eftersom det gör det till ett faktum. Det är så konstigt.. livet skulle kännas så konstigt. Jag har nästan inga släktingar som dött eftersom alla i min familj är unga. Det är naturligtvis inget jag är ledsen över. Men Michael dog. 1996. Pappas lillebror och då var han bara 32. Det blev ett ordentligt hål efter honom. Det kommer bli det efter farmor också.. Därför vill jag inte tänka på det. Jag vill bara vara glad över att hon finns nu.


Djupa funderingar

Ännu en helg har gått förbi och under den så insåg vi hur fort tiden faktiskt går -ja nästan rusar förbi till och med.
Tomas kom in i vardagsrummet till mig och sa att han just insett att det nästan är månad 5 i detta år, med andra ord har snart hälften gått och här sitter vi och har knappt hunnit förstå att julen är över, innan det är dags att bländas av brasor och manskörer ( http://www.youtube.com/watch?v=-LfdYysGZZM ) till att hoppa groda runt midsommarstängerna. Det får en att tänka till lite. Livet hinner knappt börja innan det är dags att börja betala räkningar och snart knackar chefen dig på axeln, med en guldklocka (eller i dagens ressesion, varselpapper) och tackar för de här åren. Då ser du dig i spegeln och undrar om det inte var igår du satt i sandlådan och lekte bondgård med plastdjur och leksakstraktorer.
Eller som jag, som upptäckte att jag fått gråa hår... vid 27-års ålder.
Med det är så det är och trots att man inte kan stoppa tiden kan man ta vara på den! Tänk på det.

Idag har jag suttit med näsan begravd ( under 30 minuter - duktig jag) i min medicinska grundkursbok (komvux) eftersom jag ska ha prov imorgon. Vi får väl se hur kul det blir, hittills har jag ändå klarat alla prov, så vi får hoppas på goda resultat imorgon igen.

Ha en fin kväll där ute!


Tiden flyger fort

Jag som brukar blogga tills fingrarna nästan blöder emellanåt. Men nu gar det gått ett par dagar sedan sist och det beror på att det varit så mycket att göra och för att Oliver lyckats bli jätteförkyld på "stackarshonomkuppen" också.

Under helgen så var jag hemma hos min syster och hon ritade av mig (hon är otroligt duktig på att rita! Vill ni se mer så titta under länken här bredvid
<------------------------------


Detta är bara ett kort inlägg, för vi får gäster alldeles snart, men jag återkommer med mina bloggsugna fingrar senast imorgon!

Smakar unket!

Jag satte mig i soffan med lilla gråtegubbe som var jättehungrig och tippade in flaskan i den ovetande ängelns mu. Han var med på att suga tag om den eftersom han var hungrig, men han var inte beredd på det som komma skulle! Bara minuten innan så hade Marcus bett om välling och eftersom han inte druckit välling på över ett år så hade jag ingen hemma. "Smaka från Olivers flaska" sa jag innan Oliver fått den. Marcus skrynklade ihop ansiktet och la ifrån sig flaskan. Med bestämda steg försvann han från soffan, som om att han skulle blivit tvingad att dricka mer om han varit kvar. Oliver fick då flaskan och jag hörde i huvudet hur de på bvc sa att det skulle smaka så äckligt och såg Marcus hopskrynklade ansikte i repris. Då får Oliver första sippen... en chokad liten kille sög i sig kanske 20ml innan han skrek som en stucken gris och kväljde som om att det var dynga jag stoppat in i munnen på honom. Jag tänkte att jag var tvungen att smaka på det hela, för att veta vad för sk*t jag faktiskt gav honom och jag vittnar om att jag har ALDRIG i hela mitt liv stoppat något som smakat äckligare, i munnen tidigare!
Sen fick Tomas smaka på kvällen och bakom Olivers rygg grimaserade han också som om att han ramlat ned i en tunna kobajs. Oliver hade dock minne sedan senast och inte en droppe fick vi i honom. Ingen matburk fick vi i honom heller. Så han är nog väldigt hungrig i natt. Jag som är så trött!

Att bero på saker i munnen så kom jag på Marcus att vara "jättesnäll" och stoppa in godis i munnen på Oliver. Jag fick gräva ut ur munnen på honom, så det var tur att jag såg det, innan det fastnade i halsen. Sedan blev det en lång förklaring på varför man INTE får göra så!




Svanskotan

Jag funderar på om jag på något sätt lyckats knäcka till min svanskota? Jag har ont i den när jag ska sitta. Mest ont gör det när jag reser på mig. Jag har haft såhär i kanske en månad nu. Har jag knäckt till den utan att tänka på det tro? Går det ens att knäcka till den?

Jag har slutat sura nu förresten. Det var bara så mycket förut. Jag kände att det inte var så roligt pga det här med Oliver. Nu ska jag testa att ge honom den där äckliga vällingen som jag fick på bvc. Förutom det så känns det helt vridet att inte ge honom mat (tutte) tills han blir så hungrig att han äter vanlig mat fast han tycker det är så äckligt. Bra, jag vet. Men det hindrar inte att det känns fel.

efter mitt senaste inlägg så tog jag ändan ur vagnen och började vika tvätten jag hängde igår. Jag tänkte att här kan jag inte sitta och sura för att jag är röksugen, Tomas sen och Oliver ska få "svälta". Sen ringde en mycket trevlig make (han låter så i telefonen ibland också) och sa att han var på väg hem, så vid 21 borde han vara hemma i alla fall. Marcus ska få vara vaken då.

Nu: vällingtest


Tom

Jag gör inget.. jag bara sitter här och stirrar. Igår var jag så produktiv. Idag är jag så tom. Det blir nog bättre sen när Tomas kommer. Jag får hoppas det i alla fall.


Två veckor innan vårat bröllop

Kommit och passerat

13.16. Tomas borde vara på väg hem nu. Det tar drygt 6 timmar för honom att åka från östersund till Stockholm. Han brukar åka mellan 12 och 13, men det har både kommit och passerat. (nej jag gnäller inte över 15 minuter, jag "gnäller" över att det nog dröjer någon eller ett par timmar till innan han kommer iväg).
Usch, jag hatar när jag har såna här dagar som jag är så irriterad på allting (ring inte upp mig om det mamma, det är lugnt) och när allting känns fel. Ni vet där man vill kasta saker, skrika, eller gråta eller bara ta en cigg... åh, röka.. NEJ!

Jag slutade röka november 2007, enkom för att det är farligt och för att jag inte vill bli sjuk och dö från barnen eller få leva med massa problem pga rökning. Dessutom är det inte bra för min sångröst heller och det är ju den jag vill livnära mig på. Men att ha slutat röka, även fast så länge sedan, hindrar inte att jag lääääääängtar efter cigaretter emellanåt. Just nu vill jag sitta med skön tänkarmusik (som coldplay tillexempel) hopkurad på en solstol med skön dyna, med en filt, ensam på balkongen, med ett stort glas Coca Cola och cigaretter. Men jag låter bli. "Du är starkare än mig" säger Tomas som börjat röka igen och springer runt och luktar gammal äcklig askkopp, men som ändå får mig så suktad på en cigg att jag måste äta nått för att inte ta ett bloss. Äh.. Jag HATAR att jag är ensam när jag känner såhär för jag kan ju inte gå undan en stund ens, med eller utan cigg. Först och främst är jag ju mamma. Eloge till alla ensamstående föräldrar.

Nu ska jag sluta bloggsura


Stackar Oliver...

Jaha, då har jag varit på BVC på förmiddagen här. Marcus hade gått upp bra, men Oliver... 10g sen 25/3.. och bara 0,5cm. Men jag visste nästan att det inte skulle bli så kul att gå idag. huvudsaken är att han mår bra och ser fin och frisk samt inte mager ut och allting så pass var ju bra. Men nu sa de till mig att det förmodligen är så att Oliver är allergisk mot mjölk och att det är därför han kräkts när han ätit gröt och druckit ersättning. Därför får han inte heller testa vanlig välling nu, för det kommer förmodligen gå lika illa det.

Vidare så sa hon till mig att jag inte får amma så mycket. Bara morgon och kväll, max en gång på dagen och natten utöver det. Av detta skulle Oliver bli så hungrig att han var TVUNGEN att äta, fast han inte tycker om maten.. Att bero på det så fick vi också mjölkersättning med oss hem, men den skulle tydligen smaka helt förfärligt, men han måste ändå dricka den.. terror.

Att bero på allergi så har inget svar kommit för mig idag heller (eller någon dator).

Jag pratade med Tomas nyss. Han blir sen hem idag, eftersom hans chef precis kommit upp till östersund för att utvärdera grunden Tomas jobbar med. Tomas lät lika uttråkad och underlig i telefonen som han alltid gör. Men den här gången kände jag mig snarare förbannad. Jag sa inget, men jag tänkte för mig själv att jag tycker nog f*n att han kan bjussa på lite trevlighet i telefonen, till frugan, när han jobbar borta såhär! Får se om det känns värt att ta upp med honom ikväll eller inte. Hoppas nu inte bara att det blir nått blaj, så chefen drar ut på tiden, så det blir för sent för Tomas att sätta sig och åka hem. Jag är bitter just nu


Tankar om glutenallergi

Som jag nämnt tidigare så har jag varit glutenallergiker i hela mitt liv. Men trots det så fuskade jag väldigt mycket med vad jag åt fram tills jag blev vuxen. Varje gång jag fuskade då var det en slöja över ätandet, sådär dunkelt viskande att det jag gjorde var fel och ja, till och med farligt! När jag blev äldre förstod jag bättre och tillslut var fuskande ett minne blott. 
              
Men nu har jag ju alltså haft min allergi under test, eftersom det aldrig kollats upp igen, sedan jag fick diagnosen i ettårsåldern (normalt är att man runt 12-årsåldern kolla upp allergin igen, eftersom det finns så kallat barngluten och liknande som växer bort) och jag har under senare år tänkt tanken att OM det fanns en chans att det faktiskt växte bort på mig då jag var yngre.
Svaret på testen kommer nog när som helst för på fredag är det  två veckor sedan jag gjorde gastroskopin. Men det är inte det som det hela nu handlar om egentligen, utan den där känslan igen. Jag kan sitta med något innehållande gluten i munnen och känna att jag verkligen gör helt fel och få känslan av det där dåliga samvetet som jag fick då jag gömde mig på rummet, då jag var 15 och åt lite kakor, eller en kexchoklad -när mamma och pappa inte såg det. Som om att jag gör något verkligt illa och fel. Underligt det där, eftersom jag "får" testa bäst jag vill nu. Men det kanske är för att jag tror att jag ändå vet.
När det där brevet kommer så kommer jag att stå där med bultande hjärta, hur skall domen lyda. Men jag vet ju egentligen redan som sagt, så inte borde jag vara nervös över det -egentligen. Jag hoppas att brevet kommer innan den här veckan är slut!

Nått annat som kommer snart hoppas jag är min dator!! ( Det var ju 100 år sen jag skickade tillbaka den trasiga!)



Lilla datorn jag blev tvungen att skicka tillbaka pga fabriksfel...

Något jag inte tycker om

Jag har inget emot att Tomas jobbar borta emellanåt egentligen. Han är en underbar man, jag litar på honom, så det är inte för den sakens skull jag ibland kan känna mig illa till mods när han är borta. Nej det är detta fenomen kallat "prata i telefonen".
Jag vet att Tomas avskyr att prata längre stunder i telefonen, men han pratar givetvis ändå mellan 30-60 minuter med mig på kvällarna. Men det är det här hur han låter i telefonen. Ibland kan jag bli illa till mods när vi lagt på och bara känna att det lät som om att något var fel. Jag menar inte otrohet, utan snarare svalnad kärlek.. Ja, det är inte så (peppar peppar) och han låter såhär i telefonen 9 gånger av 10, men oftast reagerar jag inte på det eftersom jag är så van. Det jobbiga med att han är borta är just det faktum att han inte senare samma dag kommer hem och jag måste alltså svälja mina eventuella funderingar, för jag kan ju inte starta en diskussion över telefonen! Men under de 5 åren vi har levt tillsammans, varav 4 av dem som gifta, så har han alltid (bortsett från precis i början då man var nykär) låtit på det här sättet i telefonen.
Linda: Är det något fel?
Tomas: Nej
Linda: Okay.. ("acceptera" svaret).
Orolig på allvar, det blir jag inte så länge han inte kommer hem och beter sig som han låter, men det har han i alla fall hittills (peppar peppar -igen) aldrig gjort. 



Januaribild på Tomas och Oliver

Liten illa kille

Min stackars älskade Oliver. Jag tror inte att han tål gröt. Han har kräkts av det flera gånger nu, senast idag. Han har lite separationsångest från amningen lillgubben och vill inte riktigt tillåta oss att ge honom vanlig mat. Precis i början tyckte han om gröt och åt smakportionerna i några dagar, men efter det var det tvärstopp (och då kräktes han inte heller alls av det). Han åt också majspure och morotspure ett par gånger men efter det lika tvärstopp som med gröten. Därefter har det varit en kamp. på bvc sa de åt mig att vänta en vecka och bara amma, men det hjälpte inte ett dugg för efter det har det bara blivit värre. Frukt är det ända, förutom amning som han tar emot och då ska ni veta att både jag och Tomas har trugat och kämpat. Han gråter, skriker kväljer, tumlar fram och tillbaka i barnstolen, spottar ut och allt annat för att stå emot matningen, som ni kan tänka er. Med som sagt allting utom frukt.

Förra veckan, på måndagen fick han testa gröt igen efter ett uppehåll och efter ca 2 timmar kräktes han okontrollerat tills magen var helt tom och en stund till efter det. Idag hände samma sak. Och då skall tilläggas att allt han fick i sig av gröten idag var kanske 4-5 skedar och sen bara frukt. Men Oliver har kräkts och kräkts och ligger nu trött och sover i soffan. Jag ammar allt jag kan för att han inte ska få vätskebrist och sedan han slutade kräkas vid 22 har det varit lugnt, tack och lov. Så kanske jag kommer att kunna gå och lägga mig snarast. Jag hatar när barnen är dåliga!



Syskonkärlek!

Tillbaka till vardagen

Helgen är nu slut och åter ska vi till vardagen.

Jag vinkade hej då till min man vid 3.20 nu på morgonen. Kortvecka eftersom det var röd dag igår, gör att han skönt nog kommer hem redan i övermorgon. Bortsett från allt flyttstök då vi flyttade upp Marcus rum och ned datarummet, så har vi haft det lugnt och skönt och kunnat njuta av långledigheten. Vi har till exempel inte bara varit borta på påskmiddag utan vi har också hunnit gå igenom alla de 3 första filmerna av Star Wars. Strax efter 22 igår kväll var sista filmen slut och Tomas hastade i säng. Jag dröjde mig ensam uppe tills 1.40 ca (skylla mig själv) så jag var förvånad till max över att jag var så pigg klockan 3, då vi gick upp. Jag sov sen mellan ca 04 till 7.50. Dagmamman för Marcus  för första gången sedan förrförra veckan (påsklov hela förra).

Idag tror jag att jag ska ta en extra dag med lugn och ro. Imorgon är det stängt hos dagmamman och på torsdag ska vi till bvc både jag, Marcus och Oliver, så det finns massa tid för att plocka vidare här hemma (flyttröra lite sådär kvar).

I helgen fick Marcus en liten present av min mamma. Det var en gitarr (leksak) med microfon till. Han älskade leksaken från första stund och har haft shower här hemma för oss under helgen. Ett tag hade vi nästan lust att låsa in den där gitarren och micken någonstans, för att slippa höra honom. Men det är roligt att han tycker så mycket om den, så vi lät bli =).

Nej.. om jag skulle göra något vettigt


En njutfull dag

En underbar påskafton har idag avnjutits hos min underbara farmor. Jag har alltid älskat att åka till henne. Vi sitter alltid och pratar gott om gamla minnen och saker vi tillsammans eller ensamma varit med om. Det blir alltid god mat och gott sällskap. man ska ta vara på stunderna med sina nära och kära. Man vet aldrig hur länge de kommer att finnas kvar!

Förflyttning

Ja, idag kände vi att det var dags att göa ett ryck här hemma. Dvs, vi bestämde oss för att börja med skftningen av datarummet på övervåningen och Marcus rum på nedervåningen. påbörjat, men långt ifrån avslutat (har vi verkligen SÅ mycket saker?!). Men det var dags nu. Marcus 3½ har haft ett så litet rum att alla hans leksaker i princip jämt varit ute i vardagsrummet - inte kul för oss föräldrar som vill ha så fint man kan ha det med småbarn. Men nu är det påbörjat en flytt av rummen. Därav kan det bli lite snålt med inlägg under helgen.

Så, GLAD PÅSK alla!


Första gången!

Så har en stolt Marcus fått gå påskgubbe, på riktigt, för första gången! (de växer upp så fort..). Det är nästan med en stolt tår som jag tittar på fotona som mormor och lillasyster tog, då de följde Marcus runt  på hans påskrunda. MYCKET godis (nej, vi snodde inte hans, utan hade vårat eget ) hade han med sig hem också och tillägnat den ända dagen på året som kan vara 100% godisdag, så fick han äta så mycket han orkade = orkade inte middag. En trött men mycket nöjd 3½ åring sa just god natt till sin far, hemkommen för denna vecka (oj vad den här veckan gick snabbt!).

Jag har gjort vad jag har kunnat här hemma idag. Oliver har velat bo under mitt skinn hela dagen, vilket inte direkt underlättar städning eller saker av den sorten. Som ovan nämnt så är min man äntligen hemma igen och jag behöver inte vara framme alla sekunder som ungarna kräver. Jag kan till exempel skriva ett inlägg här, utan Oliver i knät. Ja, för han sitter nu i pappas.

God natt och fortsatt trevlig skärtorsdag!



Vackra lilla påskgubbe!! (eller är det Zorros lillebror?)

Oooooooch kissbåge

I Olivers huvud: Hm.. att kissa på mamma eller skötbordet vore trevligt, så jag håller mig tills dess!

F.Y.I; Oliver passade på en kissbåge på skötbordet nu på morgonen. Tack och lov kom det bara på badrumsgolvet. Det var ett tag sedan nu. När Oliver var riktigt liten (Oj, stora killen blir 5 månader på måndag ju!) så hände det ALLTID "olyckor" på skötbordet, så att ha tjusiga kläder eller så på sig, var ingen bra idé. Men nu för tiden behöver man alltså inte vänta sig varken det ena eller det andra på skötbordet och det kan därför bli en smula SURPRICE! när det väl händer. Men sånt är livet!



I Olivers huvud: Jag är oskyldig!

Stort projekt

Har ni någonsin levt så länge bland kartonger och en ovisshet hur ni vill ha det, att när det väl känns som om att det är dags att göra något åt det, är det nästan omöjligt att komma igång? Hur mycket man tittar runt sig så känns det nästan som om att projektet är så stort att man skulle behöva kalla in både Simon, Tomas, Jonny, Mattias och Timell med crew. Problemet stavas "hyreslägenhet", ni vet det där stället där man (oftast) betalar dyra pengar för att bo, men ändå inte har någon frihet att fixa efter egen smak. En viss mån av "fix" får man visst göra själv. Om man kontaktar hyresvärden så kan man få tapetsera eller måla, ifall de godkänner tapeten eller färgen, samt att det görs tillfredställande. Orka.

Förutom detta lilla problem med dålig planlösning i våran annars fina etagelägenhet på 101 kvm, så bor vi - fortfarande efter 1½ år (ja jag erkänner) bland kartonger som inte packats upp, tagits ned i förrådet (exempelvis alla julsakerna som ligger fint i sina kartonger i hörnet av vårat odugligt långsmala vardagsrum) eller helt enkelt kastats ut!
Idag gjorde jag ett ryck och tog bort massa kartonger från altanen. Vore kanske trevlig för grannarna att slippa lida av våran fina framförhållning. Men låt er inte nu ledas in i tron om att vi lever i ett hav av rörigt som "rent hus" skulle behöva besöka. Nej, vi har strukturerat kartongerna så vackert och gömt de bäst vi kunnat. Framförallt övervåningen (ett stort rum) där datorn är. Det fungerar tillfälligt som datarum/förråd. Men detta lilla, irriterande, bohemiska levnadssätt är bara tillfälligt (kan man kalla det tillfälligt efter 1½ år?) tills vi slängt allting som tar upp förrådet tillhörande lägenheten, så vi kan ställa ned det som fortfarande står kvar här *andningspaus* det är jobbigt att flytta från ett stort hus till mindre lägenhet. Det finns liksom inte utrymme för alla saker man äger.

Värdelöst nog så har jag inga bilder av våran lägenhet i princip, så i dagarna får jag ta några. Tills dess får jag bjuda på vad jag har:

 
Utsikt från gården.

 
Från våran ytterdörr

 
Vårat långsmala, går inte att inreda vettigt, vardagsrum från i julas. Hemskt fula soffor by the way - jag vet! (och där granen stor är det nu en trave kartonger med julsaker *s*)

Kreativ morgon

God förmiddag!
Ännu en dag påbörjad, ännu en dag hemma ensamma.
Jag började kreativt med att göra en kalender till Marcus, i Excel, så att han ska kunna stryka dagar och räkna ned tills pappa kommer hem, samt räkna ned till andra saker han längtar efter. Han är lite för liten för att förstå termer som i övermorgon och så. Med en kalender kan jag göra det tydligare för honom och kanske hjälpa honom på traven med hans räkningskunskaper. För det mesta klarar Marcus att räkna till fem, kanske kan vi få det till tio.

Grådassigt är det ute också och "bara" runt 5 grader, så att springa till lekparker just idag ser inte så inbjudande ut. Jag tror dock att det blir en stund på gården i samband med att vi ska gå och handla, för även jag och Oliver behöver komma ut i friska luften.
Sedan tror jag att dagen följs av städning. Jag tycker om att göra extra fint inför att Tomas kommer hem på torsdagskvällarna och det är lägligt att börja pillra med det idag, så blir det inte lika bråttom imorgon.
Att bero på imorgon så börjar påsken nu och Marcus ska få gå påskkärring ordentligt för första gången. Eller ordentligt, han ska få gå på mina föräldrars gata och vi kommer att följa med i bakgrunden. Någon gång ska man börja. Återstå att se om han vill vara kärring, gubbe eller påskkisse.

 
 

Bebiskärlek


Skimra under konstruktion

Ja, som ni förmodligen ser så är skimra nu under konstruktion. Bakgrunden osv. skall fixas och är nu bara tillfällig. Top bannern är förmodligen klar och jag är mycket nöjd!

Idag har jag suttit i telefonen praktiskt taget hela dagen! Mamma, Lisa, min man, syster, företag, mamma igen, Lisa igen, min man igen osv. Tur att det var fint väder så att Marcus kunde vara ute. Han har varit ute och lekt i solen, med grannbarnen i flera timmar. Ända sättet att få in honom idag var genom att tala om att det var dags för mat.

Kvällen har jag spenderat hos min syster Jenni ( http://lunajms.blogg.se ) som har hjälp till att börja på bloggens utseende. När det blir helt klart återstår att se.

Idag blir det ett kort och tråkigt inlägg igen. Men just idag, så är det verkligen inget som har hänt!


åusch

Idag är det inte någon bra dag.

Jag har inte skrivit ordentligt på några dagar. För tillfället har jag inte min dator.. Vi får se hur det blir med det där. Jag ringde telenor idag och de sa att det kan dröja 2-3 veckor innan något händer. Jag kan inte förstå att allting alltid ska ta sån tid.

Oliver är sjuk och har kräkts hela kvällen. Inte mysigt och han är så liten så han förstår inte vad som händer.
Tomas åkte iväg med jobbet idag igen på morgonen (vid 3 i natt egentligen) så vecka 3 av 5 är nu påbörjad.

Jag tänkte skriva långt, men Oliver har vaknat på nedevåningen och gråter efter mig så.. God natt 

Våren är (kanske)här!

Jag sitter ute i den ljuvliga solen i en härligt varm lekpark, full av barn. Jag och Tomas har tagit ut Marcus till en av åkersbergas bästa lekparker, för att han ska få njuta av vad vi hoppas är våren, som kommit för att stanna. Ja tills den avlöses av sommaren. Sittande i solen är det runt 20 grader skulle vi gissa och endast de få vindpustar som kommer, är av kyligt inslag. Jackorna har vi fått ta av, både på oss och barnen.

Igår gjorde jag en gastroskopi. Det var slutet på glutentesten och inte slutade det roligt. I ärlighetens namn var jag så nervös att jag var beredd att lämna rummet utan att ha genomfört det hela, men efter att min make klappat en stund på mig och läkaren lika så, fick jag en stunds mod och gastroskopin till symfonin av kväljningar genomfördes. Men läkaren skyndade sig allt hon kunde och det hela var nog över inom 2 minuter. Hon sa att det såg fint ut, men att vi var tvugna att vänta kanske två veckor på resultatet av blodprovet. Så fram tills dess är jag fortfarande fri - matwise.

Nachos kväll varde kommen och lekparksavslappning lika så!


Åldersgnällande

Ytterligare en solig morgon! Kan det kanske vara möjligt att det är våren som kommer och knackar på? Jag hoppas det i alla fall, den är varmt välkommen!

Idag hade jag ett Komvux ärende på förmiddagen och sitter alltså här nu och väntar på att åka tillbaka till mina föräldrar. Jag kommer att stanna där över dagen, äta middag och sedan få skjuts hem. Imorgon kommer min kära man hem från denna veckas jobb i Östersund. Det ska bli skönt eftersom det faktiskt är jobbigare än man kan tro att vara ensam hemma med två små barn. Den här veckan har jag dock som tidigare nämnt, varit bortskämd med avlastning  - hemma hos mina föräldrar. Någon vill ju alltid hålla i lilla Oliver bebis och Sandra (lillasyster) har nattat Marcus båda kvällarna denna veckan! Ikväll är jag som sagt hos mina föräldrar tills det är dags att åka hem och stoppa Oliver i sängen. Sen har vi grey´s anatomy, prata med Tomas i telefonen, Big brother och sist sova.

Att Linda Rosing valde Hugo 19 som sin kärlek är det många som gnäller och ojar sig över. Men varför? Kärleken är ju blind sägs det!


RSS 2.0