Jag blir så förvånad

Vi bor i en lägenhet som ligger på en sluten innegård. På denna innegård finns det en dagmamma och jag slutar aldrig att "förundras" (ej att blanda ihop med beundra) över henne. Marcus är ute nu och leker med barnen i hennes grupp, en pojke och en flicka. Men dagmamman i fråga syns inte till, inte någonstans och föräldrarna har nog ingen aning om att deras dagmamma har så pass dålig koll på barnen som hon har. Okay det är säkert ingen fara egentligen. Jag sitter ju inte ute med Marcus, men var 10:e minut går jag och kikar ut och jobbar man som dagmamma så SKA man ju vara där, för det är ju inte de egna barnen som är ute och leker. Men hon är för lustig hon, alltid supersminkad och stylad i håret, men tighta otympliga kläder (runt 45-50 år) och det inom detta yrke är ju inte direkt det mest bra man kan ha på sig. I alla fall om det innebär vad det gör i det här fallet, nämligen att när man väl ser henne ute så sitter hon på en bänk med näsan begravd i sin mobil, utan minsta koll på ungarna. Jag förstår inte. Hade hon varit bra hade jag kanske velat fråga om plats för Marcus, men no chanse i detta fall. Jag vill känna trygghet där jag lämnar mina barn! Marcus har en jättebra dagmamma!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0