Jag funderar på om jag på något sätt lyckats knäcka till min svanskota? Jag har ont i den när jag ska sitta. Mest ont gör det när jag reser på mig. Jag har haft såhär i kanske en månad nu. Har jag knäckt till den utan att tänka på det tro? Går det ens att knäcka till den?

Jag har slutat sura nu förresten. Det var bara så mycket förut. Jag kände att det inte var så roligt pga det här med Oliver. Nu ska jag testa att ge honom den där äckliga vällingen som jag fick på bvc. Förutom det så känns det helt vridet att inte ge honom mat (tutte) tills han blir så hungrig att han äter vanlig mat fast han tycker det är så äckligt. Bra, jag vet. Men det hindrar inte att det känns fel.

efter mitt senaste inlägg så tog jag ändan ur vagnen och började vika tvätten jag hängde igår. Jag tänkte att här kan jag inte sitta och sura för att jag är röksugen, Tomas sen och Oliver ska få "svälta". Sen ringde en mycket trevlig make (han låter så i telefonen ibland också) och sa att han var på väg hem, så vid 21 borde han vara hemma i alla fall. Marcus ska få vara vaken då.

Nu: vällingtest