Detta inkägg skulle man kunna säga går hand i hand med det senaste jag skrev. Detta har nämligen också med Marcus och dagmamman att göra. Ett tag tänkte jag att nog kan jag stå ut en termin att lämna honom mellan 9-14, istället för 9-16 (skillnaden är alltså att jag måste hämta varje dag eftersom min man inte har möjlighet att komma den tiden). Men som jag skrev nedan så hinner jag ju inte göra ett dugg som är produktivt eller mysigt med Oliver eller så, de dagana. Dagmamman undrade om jag inte kunde tänka att det är 3 jobbiga dagar och sedan 4 lediga på raken (eftersom Marcus går tisdag, onsdag och torsdagar och jo, som jag sa innan, jag skulle nog absolut kunna stå ut. Men samtidigt tänker jag såhär: Jag är bara mammaledig med Oliver EN gång. Jag vill ta vara på den tiden tillsammans med honom, inte sitta på bussen hela dagarna och som det är nu, knapt ens hinna till någon aktivitet som öppna förskolan eller liknande. Dessutom vet jag inte om jag någonsin kommer vara mammaledig igen och då vill jag ta vara på den tiden.

För den som inte förstår skillnaden så kan jag förenkla. Bussen till dagmamman 8.40. bussen från damamman 9.55. bussen till (vid hämtning) 13.20, från 14.05 eller 14.25. Där emellan ska det kläs på bebis, bära upp och ned vagnen för en betongtrappa på 16 steg, gå till och från buss osv. Det är alltså ca 3½ timme resväg för mig pär dag! Skulle han byta till ett dagis här där jag bor så kanske det skulle vara 40 min till 1 timme pär dag. Det är en ENORM skillnad. I alla fall för mig som har bättre saker för mig än att sitta på bussar hela dagen. Och vagnen upp och ned för betongtrappen 4 gånger om dagen slipper jag också eftersom jag kan ha Oliver i bärsele när det handlar om så kort tid.

Varför inte bara byta från dagmamma till dagis då??... nej, för vi trivs så bra.  Marcus trivs så bra. Han har gått där ända från start som sagt. Jag gillar dagmamman. Mycket spelar in. Och det värsta av allt är att hon vill veta den här veckan. Egentligen känner jag mig väl inte beredd att ge ett svar riktigt än, men jag vill också hjälpa henne så gott jag kan. Jag får fundera (hade jag haft körkort hade jag inte behövt fundera, då hade han fått gå kvar).

Ytterligare tåkig läsning kanske, men som jag sa "jag skriver om olika varje dag".