Idag hände något som jag kände varhelt fruktansvärt och dessutom var det helt mitt fel. Vi stod alla vid bilen, påväg till babysimmet och jag satte in Olivers bilbarnstol i bak. Samtidigt står Marcus bredvid mig och försöker öppna framdörrem, eftersom hans stol är där. "Hjälp mig mamma" och jag säger att visst, jag ska bara sätta in Oliver först.... tror ni inte att när jag stänger bildörren, så har Marcys stoppat in sina fingrar där?! Allt jag hör är ett illvrål och jag ser hur hans vänstehand är helt och hållet klämd. Jag tror jag får fram "hjälp Tomas" medan jag lyckas koppla att öppna dörren igen. Marcu fortsatte att gråta helt förtvivlat och fingrarna svullnade upp som små prinskorvar innan jag hade blinkat klart. Jag tror att jag kan säga helt ärligt att jag trodde allting var brutet eller ur led och att jag skulle svimma. Tomas lyfte Marcus och tröstade och jag lutade mig mot bilen och bara bröt ihop i tårar. Det kändes vrkligen helt fruktansvärt och jag hade ingen aning om status på Marcus fingrar.
Jag var nu helt redo att ge upp babysimmandet idag, men Tomas var övertygad om att det inte var så farligt så efter att jag mått dåligt en stund i baksätet på bilen så gick vi in till simmet i alla fall.
Vi har inte behövt åka till doktorn, för Marcus använder sin hand som vanligt i princip. Det är bara lite svullet, men inget tyder på brott av något slag. Imorgon har vi tid hos läkaren med Marcus av annan anledning, då ska jag passa på att be läkaren bara känna efter.
Kan ni förstå att det kändes som om mitt hjärta stannade när detta hände..