Skapa något att vara stolt över
Jag bloggar mycket. Inte vansinigt mycket och inte här, men mycket ändå om man jämför med andra, mindre än jag vill och kan. Jag vill själv skapa mig en blogg som JAG kan vara stolt över, för på något sätt är det ändå mig själv jag bloggar för, även om det kan vara roande för andra att läsa. Men jag är inget geni vad gäller att göra ett utseende på min blogg som gör att jag blir glad av att starta den.. Jag får ta och grunna på det där.
Är du rädd för något så ska du utmana rädslan sägs det. Men hur fungerar det om rädslan gäller något med barnen? Jag är rädd för fenomenet "plötslig spädbarnsdöd" med all rätt! Jag har aldrig varit med om att det hänt någon i min närhet, men ändock vet vi att det finns. Hur ska man konfrontera en sådan rädsla? Lämna barnen obevakade med för varma kläder och låta bli att titta till dem.. nej och det tror jag inte en vettig själ skulle göra heller. Det är nog helt enkelt en sådan rädsla som får stanna i hjärtat och som man får hoppas slippa konfrontera. Därav ska jag även sluta diskutera det, även fast bara med mig själv.
Jag bli kanske aldrig en profisionell bloggare. Dels har jag väl inte tillräckligt intressanta saker att delge världen med, dels är jag inte hundra procent på stavning eftersom jag ofta slarvar i farten. Men jag tycker om att skriva. Kanske tillhör DU kategorien som tycker om att läsa och följa? Varmt välkommern. Inom kort så kommer jag att använda denna bloggadress flitigt!
(tills dess finner du mig på http://www.familjeliv.se/hem/lindatmw/presentation.php Vi ses!)
NU: Surfa färdigt
STRAX: sova
Är du rädd för något så ska du utmana rädslan sägs det. Men hur fungerar det om rädslan gäller något med barnen? Jag är rädd för fenomenet "plötslig spädbarnsdöd" med all rätt! Jag har aldrig varit med om att det hänt någon i min närhet, men ändock vet vi att det finns. Hur ska man konfrontera en sådan rädsla? Lämna barnen obevakade med för varma kläder och låta bli att titta till dem.. nej och det tror jag inte en vettig själ skulle göra heller. Det är nog helt enkelt en sådan rädsla som får stanna i hjärtat och som man får hoppas slippa konfrontera. Därav ska jag även sluta diskutera det, även fast bara med mig själv.
Jag bli kanske aldrig en profisionell bloggare. Dels har jag väl inte tillräckligt intressanta saker att delge världen med, dels är jag inte hundra procent på stavning eftersom jag ofta slarvar i farten. Men jag tycker om att skriva. Kanske tillhör DU kategorien som tycker om att läsa och följa? Varmt välkommern. Inom kort så kommer jag att använda denna bloggadress flitigt!
(tills dess finner du mig på http://www.familjeliv.se/hem/lindatmw/presentation.php Vi ses!)
NU: Surfa färdigt
STRAX: sova
Kommentarer
Trackback
