Jag sitter här på jobbet och ser ut genom fönstret på andra våningen. Nedanför blickar jag en parkering intill ytterligare ett kontorshus i knivsta. På andra sidan vägen skymtar lite träd. Himmelen är täckt av moln och solen lyser svagt igenom och räcker knappt till att ens blända. Vart jag än ser så ser jag bara stora tjocka drivor av snö. Packad snö, blöt snö, trampad snö, färgad snö, hundmålad snö, sandig snö, slasksnö, vacker snö och isiga grenar. Det är med blandade känslor man ser den här snön nu. En del av mig tycker att det är så vackert ute att det nästan inte är sant. En annan del av mig börjar hata snön nu. Kan den inte bara försvinna. Jag behöver våren. Djuren behöver våren. Blommrona behöver våren.

Och Kalla! Det vackra OS guldet. Jag och Tomas stod upp på slutspörten och ropade, som om att våra rop skulle gå genom tv:n och träffa Kallas öron och ge en sista dos av energi. Hon var helt otrolig.