Helgen var tyvärr inte så rolig som man skulle önskat, av den lilla anledningen att jag blev förkyld -igen.. Oliver lika så och jag fick vara uppe på natten för både näsdroppning, nässugning, tröstning och matning. Tomas blev tack och lov inte sjuk och och i natt -tråkigt- åkte han tillbaka till Östersund -igen.. Men lite ljus, för nästa vecka ska han arbeta i Stockholm!

Marcus har fått sina glasögon nu och han är himla söt i dem, men han själv hatar dem och har nu brutit sönder dem helt.. Samtidigt som det är både synd om honom (för att han är med om en jobbig övergång) och han visar sig himla smart (som tänker att "om jag bryter sönder dem, så slänger mamma och pappa dem och jag slipper dem") så är det naturligtvis inte okay. VI måste alltså in på synsam och se till att få nya (tur att det är "drulle"garanti på dem, det första året)! Detta får dock bli imorgon, då det inte hans med idag.

Och varför hann jag inte med det superviktiga -min sons ögon, idag? Jo eftersom inget blefv som jag planerat. Jag satte mig ned vid datorn och Oliver ville inte sitta i mitt knä och tumlade fram och tillbaka och ville ned på golvet. Idioten jag sätter ned honom men ödesdigert nog så tittar jag inte ned på golvet för att se att det är okay.. usch vilken skit jag känner mig som. I vilket fall så hör jag hur Oliver börjar kvälja, antingen som vanligt eller av något i halsen, men jag vet ju inte så jag plockar upp honom och dunkar honom i ryggen, i enlighet med vad jag lärt mig på första hjälpen kursen för barn mellan 0-7 år. Hade han något i halsen så fick han loss det, men jag börjar oroligt se mig runt på golvet och ser till min stora fasa att där ligger stora nålar!

Jag ringer givetvis maken (nästan framme i östersund) och berättar (Oliver lider inte på något sett nu och är som vanligt). Sedan ringer jag sjukvårdsupplysningen som säger åt mig att åka till sjukhuset (det visste jag redan, nu var det för att fråga om hur, som i sjuktransport, eftersom jag inte har körkort). Mamma var på alert för att åka från jobbet, men eftersom det skulle ta henne en timme att ens komma hit och vårdguiden resonerade att de tyckte att komunalt skulle ta för lång tid, så ringde jag istället svärmor. Hon var här på 15 minuter. Faster Anna-Karin stack omgående från jobbet och hämtade Marcus.

Vi kom till Astrid Lindgrens barnsjukhus ca 11 (det hände 9.40) och det tog bara en 10 minuter innan 2 läkare anlände för att undersöka Oliver. De sa omgående att han skulle upp på röntgen. Väl på röntgen tog det kanske 5 minuter innan det var våran tur och de tog en bild och efter kanske 5 minuter ville de ha en till bild på magen (den förtsa med hals och lungor. De la sedan också till, efter 2 minuter, att de skulle filma lungorna för att se att röngen inte missade något. Vi fick vänta ca 30 minuter på svaret, men allting såg -som tur var!! bra ut! De tog oss på fullaste allvar och var nogranna!

(Detta fick mig naturligtvis glad, men det fick mig också att känna mig SÅ mycket mer ledsen för pojken i danmark som dog av batteriet, eftersom hans föräldrar bönade om att få rönga avtersom de hävdade att de visste att pojken svalt batteriet. Men nej, och pojken dog. Här kom vi in och sa att Oliver kanske hade svalt en nål och han fick omgående två bilder OCH film. Jag klagar alltså inte på den underbara behandligen vi fick, utan visar bara extra på idiotin i danmark).

Marcus har varit hos sin faster hela dagen och han är fortfarande där. SÅ ikväll är det bara jag och Oliver. Jag sakn ar min lillgubbis!

Ska mata Oliver och sen lägger jag ut bilder från den senaste tiden

Dagen har gått, bilen är hel och jag har ont i solbrännan. Maten är inhandlad men ännu ej lagad. Fotbollen håller tv'n igång och duschen får komma sedan. Kvällen är varm och i solen behöver man fortfarande fläkta sig. De första semestersvenskarna trängs i bilköerna och de övriga gläds åt att en somrig helg äntligen är kommen. Grillarna har tänts, vinflaskorna öppnat och de minderåriga strömmar fritt med sina folköl, där mammas och pappas ögon inte vakar. Nu bråkar de äldre barnen om att de inte ska sova, eftersom det är ljust ute, bebisarna sover gott i den ljumma sommarkvällen och de unga flickorna lapar in kvällssolen i hopp om att förbättra på solbrännan ytterligare.

Här sitter jag och tänker, att kanske skall även jag fortsätta min kväll i sommarens tecken. Kanske skall jag laga maten så att vi kan avnjuta den i den ljumma sommarkvällen, på balkongen, medan vi lapar den sista solen, för att sedan bråka med Marcus som inte vill sova då det är ljust och sedan lägga Oliver som inte klagar. Tillslut kanske vi ska öppna den där folkölen och känna att vi sitter här tillsammans, utan våra föräldrars vakande ögon (eftersom vi nu är vuxna) och bara njuta av att sommaren äntligen är här!

Idag var det upp tidigt igen. Kanske inte så tidigt på dygnet (8) men tidigt i sömnen, eftersom jag gick och la mig strax innan 3. Men gårdagen slutade aningen omvälvande, då lillasyster fira iväg ett sms till mig, mitt i filmen "bedtime stories" som jag och Tomas tittade på: Michael Jackson är död. Detta lämnade mig med ett stort o på munnen. Vi tittade i nyheterna sedan och läste inte bara om Jacksons tragiska bortgång, utan även om den 1-åriga flickan i danmark, som dött av värmeslag i bilen, eftersom hennes pappa lämnat henne där, då han var på jobbet. Det är så onödigt och man blir förbannad, för hon är ju inte den ända som drabbas av sådana hemska saker under sommaren, som ska vara så underbar. Det tog helt enkelt ett tag att somna igår

Alltså Marcus är verkligen min underbara stora kille!! Jag sitter här i godan ro och Marcus rusar in "mamma, mamma, Oliver håller på att ställa sig upp!" !! Ja och till det skall alltså tilläggas att Oliver var i spjälsängen och den måste sänkas!
Vad puckad jag känner mig som lämnade honom där ensam, när sängen inte är sänkt än! Alltså, han sov, jag är inte dum i huvudet

Åh vilken dålig start på morgonen. Har ni sett reklamen för Wasa, med kvinnan som får en maska på strumpbyxan och flippar ur? En sådan morgon ungefär. Minus strumbyxa och med inre utflippande istället. (försöka omdirrigera negativa känslor). Så jag ringde mitt sunshine, för att få lite sol i mitt sinne, men där var det lika molningt som här, så det är bara att kämpa på. Jag skriver mer i eftermiddag, för idag är det så fullt upp så jag fattar inte hur jag ska få ihop det, innan jag ska hämta Marcus. Hoppas dagen blir bättre än morgonen

Då är midsommarhelgen alltså över.

Idag var det mycket finare väder än igår, men det är ju nästan väntat när det gäller svensk midsommar. Igår samlades vi vid 14 ute på ljusterö. Först var vi vi stången ett tag och sedan hem för middag och mys. På kvällen gick vi en promenad och Marcus fick spela brännboll och fotboll med alla ungdomarna på ljusterö. Kvällen avslutade vi med en film. På dagen var det strålande solsken till och från. Framåt eftermiddagen var det spöregn och åska. På kvällen hade det lugnat ned sig.

Idag var det inget regn, men inte heller mycket sol. På dagen spelade vi kubb och på kvällen åkte vi hem och hade gäster. De gick hem ganska nyss och nu tänkte vi krypa i säng och ta igen oss.

Imorgon är sista kvällen innan Tomas återigen åker för en veckas jobb i Östersund..

Snacka om att gräva sin egen "grav" av sömn! Hm.. konstigt uttryckt, men det beskriver verkligen vad jag menar! Jag har inte fått min kväll än. Jag pratade i telefonen mellan 21-23 ca och sen ytterligare 10-15 minuter med min man. Jag borde egentligen legat i säng nu, för vi ska ta bussen till Danderyds sjukhus imorgon klockan 6.30 och i natt sov jag dessutom bara i ca 6 timmar.. Jag borde med andra ord SNARAST krypa i säng! Jag ska ta med mig datorn imorgon och hoppas på att jag har möjlighet att blogga under de 50 minuter vi hört att vi ska få vänta, mellan att Marcus får ögondropparna, tills undersökningen. Om min dator tillåter dvs..

Tillbaka till verkligheten efter en vecka tillsammans.

I natt är det åter dags för Tomas att ta sina väskor och sin mat och sätta sig i bilen, för en 6-timmars körning, till Östersund. Med detta kommer ytterligare en ensam vecka här hemma och denna vecka är det proppat med aktiviteter.
Det spelar dock ingen roll, för nu är jag hemma efter semester (och helg på Ljusterö hos svärföräldrarna) frisk och med tid, så bloggen kommer nog bli sitt vanliga jag igen! Hoppas vi ses!

I Mars 2008 plockade jag nervöst fram en kartong ur en apotekspåse. Graviditetstest. Jag hade inte tid att vänta på att bli kissnödig, utan ville veta, veta på en gång. Jag hade testat några gånger eftersom det var över en månad sedan senaste mensen och jag är inte känd för att ha tålamod i vissa sammanhang, direkt. Jag tittade i botten på plastmuggen, det var så lite där att jag var osäker på om testet skulle kunna utföras, men jag behövde få veta, veta på en gång.

Mitt hjärta bultade så hårt att det kändes som om det skulle hoppa ur bröstet medan jag sakta sakta, med all min precision doppade ned testet. Jag hade svårt att svälja medan jag fem sekunder senare lyfte upp det för att lägga det plant bredvid mig och invänta svaret. Men det var så tydligt att nästan en blind skulle kunnat se det. Pluset som framträdde så starkt medan jag fortfarande höll i stickan, medan hela fönstret fortfarande inte ens blev blött.

Det var otroligt. Jag kommer alltid minnas den stunden.

Filippa och Marcus tittar på film. Det skiljer bara ca 14 dagar i ålder mellan dem. Marcus fördd 27/11-05 och Filippa 13/12-05. Vi gick i samma mammagrupp jag och hennes mamma Sofia. Tomas har känt pappan många år.


Nu var det väldigt dassigt väder ute här, men mörkare än så blev det i alla fall inte på natten. Dock ser bilden mörkare ut än vad det faktiskt var på plats.


Min underbara familj som slappar i soffan


Tavlor ovanför gästsängen (Filippas rum) som jag blev kär i

Jag undrar varför tågföraren eller den som ropar i högtalarna inför varje stopp, låter så förtvivlad? Det lät precis som om  att han skulle säga såhär: "Ett meddelande: Tåget har precis kört över en hel rådjursfamilj med massa små kalvar (?) samt kört på ett barn som i och med det förlorade sina ben. Till detta så hittade personalen en bomb i familjevagnarna som innebär att alla barnföräldrar kommer att dö och lämna sina barn ensamma........". Och allt annat hemskt man kan komma på. Vad han faktiskt sa, med samma förtvivlade röst som om han skulle sagt ovannämda, var: "Ett meddelande: Avstigning i Bollnäs kommer att vara på höger sida av tåget. Alltså höger sida av tåget". Cheer up?



Nej! Inga paparazzi's!


Ja, okay då.. 


Men sluta fota!


Oliver i sin bilbarnstol på tåget hem

Hm.. Jag inser just, förutom att jag lyckades göra texten jättestor och fet av misstag, via att trycka CTRL+1, att jag blir åksjuk av X2000-resan..


Ett sätt att roa sig på, på långa tågresor


Min utsikt i tåget


Sötmumrik Oliver hemma i vårat badrum som extrabild

Det regnar rätt bra här utanför tåget. Jag hoppas dock att jag kommer till varmare trakter nu igen. I östersund hade vi som varmast runt 18 grader. Men det var bara en eftermiddag. De andra dagarna var temperaturen runt 11-12. En dag var det bara 7 grader. Sommar va? Hoppas sommaren snart tar sin rätta form

Jaha, då hade jag alltså fått höra att det skulle finnas el-uttag vid sittplatserna i familjevagnen, men detta var alltså fel. Av denna anledning har jag inte startat datorn fören nu (tåget gick 13.55) och kan inte heller sitta och slöa eftersom batteriet inte räcker SÅ länge, som jag kanske skulle önska. 2 av 5½ timme är nu i alla fall avklarade. Oliver sover sött bredvid mig och Marcus hänger i lekhörnan.
Restaurangvagnen har vi givetvis också besökt och hur upphetsande det än lät, så blev det inte mer än en påse nötter och en kola för mig, samt en bulle och en kola för Marcus. Det är hopplöst dyrt på tåg. Det är också hopplöst att vara glutenallergiker. Men jag erkänner att detta i alla fall går förvånansvärt bra!


Jättefint tagen bild med webcamen upplyft över huvudet. Men lekhörnan skymtar i alla fall


Oliver slumrar sött i stolen

Uttryckligen rånad ja.. på min sömn.

Ni har ingen aning (så vida ni inte själva varit med om samma så klart) hur det känns att bli robbad på sömnen ännu en natt! Nej, det var ingen vaknatt, det klarade vi oss utan, men jag skrev och läste bloggar och fixade lite på datorn och sedan la jag mig att sova ca 2. Visst, det var mitt val, men tror ni att jag mindes vad som komma skulle? Tomas väckte mig ju vid 4.15 när han skulle upp och iväg med jobbet och det var jag ju beredd på, men hade samtidigt räknat med att få sova ut senare, eftersom vi inte hade några ärenden. Men så fort jag la mig (trött som !!) på huvudkudden, började jag ana oråd.

Helgen, påskveckan var Marcus ute och lekte, när han plötsligt sprang genom ett litet buskage och fick en smäll av en gren, tvärs över ansiktet. Dessvärre träffade grenen också INNE I ögat och repade upp -åtminstone ytskiktet. Vi åkte naturligtvis in akut till ögonsjukhuset, men eftersom han bara är 3½ var det svårt att bedöma skadan ordentligt, även fast läkaren trodde att det som sagt bara var ytligt i ögat (hoppas!) men vi fick en remiss skickad för ordentligt synundersökning efter läkningstiden.... dvs. idag! Klockan 8 ska vi vara inne och som om att inte det vore nog och det innebär att vi måste åka tåget 6.10, så vi är framme i tid, med marginal.

Dumma mig som inte tittade i almanackan igår. Hade jag gjort det så hade jag ju lagt mig mycket tidigare. Varför kallar jag det robbad på sömnen? Jo eftersom det kom oväntat och jag har bara sovit 2½ timme i natt. Detta betyder att jag endast sovit 11 timmar SAMMANLAGT sedan natten mellan torsdag och fredag..

Gick upp 9 i fredags och var vaken tills 11.30 följande dag! ( 26½ timme! ).
Sov då 3 timmar (11.30-14.30).
Var sedan vaken tills på natten kl 03.30 igen och sov sedan lite drygt 6 timmar (3.30-9.30).
natten tills idag sov jag alltså mellan ca (2.15-4-15).

Alldeles för lite sömn. Hälsosamt är ju ca 8 timmar/dygn vilket vore = 24 timmar sedan natten mellan torsdag och fredag (8 timmar fr-lö, 8 timmar lö-sö, 8 timmar sö-idag)... bra... Men fredas och lördag natt var ju inte mitt fel i alla fall. Så 100 % pucko är jag inte.

Ja, det var onödig sovinformation på tidiga morgonkvisten.. Nu ska jag väcka Marcus och Oliver, så vi inte missar tåget..